Min arbetsplats är i bussen på stan:
– Jag sitter vid ratten och kör hela dan!
Jag kan inte tycka annat än bra
om alla de männskor jag möter en da’!
Min första tur skall börja 05.32,
men just när jag skall köra vill Karin kliva på…
Karin, 46, som städar, tar hand om ett företags all skit,
i den arla morgonstunden, innan personalen kommer dit.
Peter, 37, känner Karin och sätter sig på stol´n breve´:
– Sen startar jag vår färd, klockan 05.33!

Peter har sprungit i trappor och servat dem
som prenumererar, och nu skall han hem.
Nån timma senare är bussen smockad full,
och det finns ingen risk att man i gången rasar kull…
Nej, man står så packat, som sardiner ungefär,
och ändå är det nästan ingen som gormar eller svär!
De flesta är ju trötta, och i ögonvrån syns spår av nattens grus,
och morgonen är ännu ung – just när himlen blivit ljus.
Vid pendeltågsstationen är jag framme 06.51:
– Där springer alla av, och jag kan gå på toalett!

Straxt efter sju börjar ettagluttare att dyka upp:
– På väg till skolan åker de i samlad trupp!
Allihopa vill de styra och sitta här framme hos mej:
– Och jag är inte den som bangar och säger ”Nej”!
Skämt åsido, men de trängs, och sitter tre i bredd och i knät på varann:
– Att visa sån gemenskap är nåt som bara ungar kan!
Lotta, 32, med barnvagn, vill också ha plats,
och får hjälp att lyfta vagnen av en som heter Mats.
Mats, 27, som jobbar på ICA, blir stolt när han kan
visa på nåt sätt att han faktiskt är MAN…

Efter fyra hållplatser skall Lotta redan av:
– Där ligger fritiset ”Galopp” och förskolan ”Trav”.
Lotta är stressad och varm, och röd är hennes ansiktsfärg:
– Hon blir nog lite sen till sitt jobb på Sabbatsberg…
Gymnasieelever börjar strömma till
vid niotiden – de gör nog lite som de vill!
I denna ålder kan det vara svårt gå opp:
– Hormoner spelar spratt och mycket händer med ens kropp!
De tar nog extraledigt någon morgon då och då.
Men det är inte hela världen – det går nog bra för dem ändå!

Och de är trevliga och artiga minsann:
– De hälsar med ett handslag när de stöter på varann!
När studenterna försvunnit är det pensionärer kvar:
– Det är människor som är aktiva alla årets dar!
Vid museer och på resor. I mataffärer.
Vid promenadstråk och i restauranger ser man pensionärer!
Ja, de tar vara på sin fritid riktigt väl,
och sköter om sig till både kropp och själ!
Då – mitt på dagen – är det lågtrafik,
och jag tar lunch på personalens eget fik.

För fyrtionio spänn tar jag en ”dagens” med kaffe,
och slår mig ner hos Krister, Muhammed och Affe.
Vi snackar en stund om Roland som har slutat, en kär gammal vän,
sen måste jag rusa till bussen och köra igen…
Vid ett, halv två, kommer Nettan, som går på heroin,
och straxt därefter Gurra med ett tandlöst flin!
Det är synd om dessa stackars individer:
– Utan bostad går de kring och lider…
Det är skamligt att vi inte höjer våran skatt,
så de får någonstans att sova varje natt!

Skulle vi låta en farbror, syster, kusin,
sova i en tunnel bland råttor och gammal urin?
Nej, det är ett hårt liv de lever, och jag kan inte fatta
att de ändå orkar att le emot mig och att skratta!
Vid 16-tiden utlöses människors panik:
– Då börjar eftermiddagens rusningstrafik…
Rusningstrafik är när all trafik står still,
och sker när nästan alla hemåt vill.
Allt korkar igen, och man svär sig nästan gul & blå,
men på något konstigt vänster kommer alla hem ändå!

En av rusningsturens sista passagerare är ”syrran” Lotta,
hon med barnvagnen, och då är klockan 17.58!
Hon har dessförinnan hunnit in på Konsum och handlat mat,
men ingen glass till sonen – hela bussen hör hans tjat!
Sen följer ett par timmar då det är lugnt, och utan stök & bök:
– Då sitter svenssons samlade i sina kök!
Själv tar jag kafferast och som hastigast jag möter Maud:
– Hon kör ständigt natt och är fantastisk att ge goda råd!
Hon vet precis hur varje kurva, varje sväng, skall tas:
– Var plattan kan vara i botten, och var man bör strypa sin gas!

Men kafferasten slutar runt 20, någon gång:
– Då börjar partykvällen, och den blir ganska lång!
Till Bio, Dans, Disco, Restaurang,
beger sig folk av skilda åldrar, klass och rang!
Då är det oftast dessa mellan tjugo och tretti
som det inte tycks finnas nåt vett i…
När de beger sig ut är de förväntansfulla,
men när de ger sig hemåt är de endast fulla…
När jag 02.23 den sista bussen styr
är det faktiskt en som spyr…

Men man behöver inte göra större sak av det:
– Att personen mår dåligt i morgon, är nåt man ganska säkert vet…
Jag ställer bussen i garaget 02.55,
och sätter mig i bilen och har bråttom hem!
När jag sitter i bilen och funderar så smått,
känns det riktigt bra och jag mår rysligt gott!
Jag känner att alla vi individer är
som medlemmar i samma familj ungefär.
Men nu är det natt, och stjärnorna lyser. Jag är trött, och skall sova…
Vi syns väl i morgon? – Det måste Du lova!