Med lagstiftning mot sexistisk reklam vill utredaren kunna förändra attityder, säger hon, enligt SvD 080116. Hon menar också att det råder enighet om att könsdiskriminerande reklam är problematisk och icke-önskvärd.

Jo, det är säkert sant. Det finns ett antal annonser som man kan reta upp sig på eller skratta åt, eller känna sig kränkt av, beroende på vem man är.
Det lär också finnas en majoritet i riksdagen för att trycka på förbudsknappen. Så har vi fått frid på jorden och ett jämställt samhälle. Eller? Jag är tveksam. Tycker att lagstiftning mot reklam är fel väg att gå.

Jag håller här helt (vilket inte alltid är fallet) med Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Abrahamsson, när hon undrar hur jämställdheten främjas av att ”en statlig smakdomare”, utsedd av regeringen,  ”rent skönsmässigt avgör vad som är kränkande reklam?” Ja, det kan man undra. Det är i hög grad en fråga om tycke och smak, vad man ogillar av reklam och även vad man uppfattar som kränkande och sexistiskt.

Att använda kvinno- och manskroppar som lockbete i reklam kan reta många betraktare, men den som förargar sig över detta bör även ondgöra sig över modereportagens blottade bakdelar och objektifierade modeller, av båda könen. Ska vi förbjuda modereportage som är sexistiska också?

Visserligen är kommersiella budskap inte grundlagsskyddade men det är lika fullt ett ingrepp i yttrandefriheten. Expressens ledare tar också upp frågan och skriver bland annat: ”Självklart finns det plump, trist, könsrollskonserverande reklam. /–/ Men det bör i sig självt inte vara brottsligt. Särskilt inte som definitionerna av det suspekta och plumpa ofta sitter i betraktarens öga.”

Att förbjuda allt som är irriterande för ögat med hänvisning till att vi behöver fostras till jämställda människor eller hedervärda medborgare rimmar illa med ett fritt och öppet samhälle. Låt reklambranschen skärpa till sin egen kontrollinstans och stoppa lagförslaget i runda arkivet! Vi klarar nog att reagera på dumheterna ändå!