Stefan CarlénNyanställda kvinnor mellan 35 och 64 år får i genomsnitt tio procent lägre lön än nyanställda män i samma åldrar och de får deltidsarbete.
Var du beredd på det här resultatet?
– Jag trodde att det skulle vara skillnader, men att nytillkomna anställda så tydligt sorteras in i samma mönster som tidigare är en överraskning.

Vad beror det på?
– Arbetsgivarna sitter fast i rådande strukturer. De har vant sig vid att organisera arbetet med många deltider för kvinnor. Det sitter i väggarna. Arbetstiden är en avgörande faktor. Om Kommunal hade gjort en liknande studie hade det nog blivit liknande resultat.

När tror du att det mönstret förändras?
– Uppförsbacken blir allt brantare, inte ens skidåkaren Charlotte Kalla skulle kunna klättra uppför en sådan backe. Det är ungefär lika svårt som att säga att nu avskaffar vi klassamhället på två år. Mönstret sitter lika djupt, kanske ännu djupare.

Något kan man väl ändå göra för att vända på utvecklingen?
– Genom att knuffa den åt rätt håll. Viktigast fackligt är att uppvärdera kvinnodominerade avtalsområden, det i sin tur uppvärderar hela synen på hur lönen mellan män och kvinnor ska sättas. 2007 års avtalsrörelse med särskilda satsningar på kvinnolönerna måste fortsätta.

Något mer?
– Om inte facket ska in och påverka i sängkammaren och köket krävs politiska åtgärder: Rätt till heltid gynnar den tredjedel deltidsanställda som vill ha heltid. Försämringar i barnomsorg och äldreomsorg liksom vårdnadsbidrag är däremot en kvinnofälla.

Har du gett upp hoppet?
– Nej, allt är inte hopplöst. Kvinnopotterna var ett trendbrott, de har betytt mycket för att lyfta kvinnolönerna.