Lyckligtvis hade jag förmånen att kunna ta lite sovmorgon. Och då hann jag tänka lite på allt möjligt. Man behöver små tankepauser då och då, när man stannar upp och funderar över tillvaron. Lite à la Nalle Puh, så där…

En bekant undrade för några dagar sen hur man ska hantera sin ilska… vad man gör av sin frustration och sin uppdämda aggression, om man nu har nån sån. Jag funderade på det där i flera dagar. Och vad kom jag fram till?

Ungefär så här:
Jag insåg att jag numera är snäll och mild därför att det av egoskäl helt enkelt passar mig bättre. Jag är TRÖTT på att vara ett neurotiskt aggropaket som bryter ihop och gormar för minsta skitsak. Jag har prövat the arg-way och the good-way och det sistnämnda ger mig ett tusenfalt bättre liv. Jag orkar inte strida, skälla, tjura. Jag tycker livet är för kort för det för det är bara ett slöseri med min kraft och energi, att gå runt och vara pissed.
Jag har helt enkelt bestämt mig för att INTE vara arg. Jag kan bli det fortfarande, stundtals, men mest är jag faktiskt bara glad. Jag tror att folks ilska mest beror på att de känner sig maktlösa.
Men vad kan man göra åt det? Jo, försöka förändra sånt man är missnöjd med. Jobbet kanske. Eller partnern.
Alltså man kan inte FÖRÄNDRA en annan människa men man kan välja om man vill stanna kvar i något som får en att må dåligt. Faktiskt.
Det handlar om att sätta gränser. Sånt skriver jag också om i min roman ”Anhörig”. Att man kan hitta vägar även ur de mest hopplösa situationer, som tex livet med en missbrukare.

Sen tror jag mycket på att man ska göra snälla saker för sig själv. Ju snällare man också är mot andra desto bättre mår man själv. må. Det är som god mat, shopping och sex, snällheten väcker njutningen i oss. Så som sagt, det är en underbar egotripp at vara mild generös och snäll, man får tusenfalt tillbaka och livet blir enklare.

Läs även min ordinarie blogg på:
www.mama.nu/blogg/katerinas-blogg