Det första understryker vikten av att skapa ett samhälle med skydd för de mest utsatta. Det andra uttrycket använder man om det viktigaste är att forma system som gör att de rika och friska inte surnar till för att de måste ge för mycket stöd åt sjuka och fattiga. Det är inte bara språk, det är ideologi.

Lite mer ideologiska språkövningar: ”Ohälsotalen har gått ner” står det i rapporter från försäkringskassan. På vanlig svenska betyder det att färre får sjukpenning. Ofta genom att någon förtroendeläkare, som aldrig sett patienten, bedömer att hon (ja, oftast är det en hon) är arbetsför, i motsats till den läkare som vårdat patienten. Jag har träffat några av de människor som är siffror i denna statistik.
De har tyvärr inte blivit av med sin ohälsa, men ­däremot med sin sjukpenning. Den ideologiska målsättningen handlade inte om folkhälsa, utan om att ”trygga välfärdssystemen”. Alltså har ohälsotalen gått ner, trots att ohälsan består. Vilket skulle bevisas. Medicinskt må du visserligen vara sjuk, men ideologiskt är du frisk.
 
På liknande sätt lät det för några år sedan när karensdagarna återinfördes. ”Ohälsotalen” gick ner i samma takt som sjuknärvaron ökade på arbetsplatserna, särskilt på dem som befolkas av lågavlönade utan marginaler för löneavdrag. Att ohälsotalen sedan gick upp igen lite senare just bland dessa grupper, precis som några kritiska debattörer varnat för, nämns sällan i debatten. Sambandet har visats i flera olika forskningsrapporter. Dessa rapporter får liten uppmärksamhet, för de är visserligen sanna, men inte ideologiskt gångbara.     

Det är fult att fuska. Det lärde vi oss redan som barn. En utmärkt insikt.
Det finns fuskare. De bör avslöjas och föras till rätta, betala tillbaka osv.
Men en förkrossande majoritet av dem som får sjukpenning är ju faktiskt
– ja, just det sjuka och arbetsoförmögna. Javisst ja – tänkte inte på det. Märkligt att de inte gör uppror alla dessa, som inte har något val. De som faktiskt inte orkar komma ut på arbetsmarknaden även om deras sjukpenning minskar eller försvinner. Men kanske är det just det – sjuka människor orkar inte göra uppror.

JA
till moské i Skärholmen.

NEJ
till Facebook.