– Att spela golf är ingen sport, det är en hobby, hävdade sambon och jag hejade intet ont anande på.
– Ska vi slå vad, sa grannen och anmälde på en nanosekund sambon på en intensivkurs och skänkte honom utan att blinka sina golfklubbor (vilket ju verkade nog så generöst men i själva verket gav honom ett alibi att köpa helt nya till sig själv).
Plötsligt var jag ensam golfhatare i familjen. Gubbsport, muttrade jag och tog utan att tveka ut mina aggressioner mot snobbrutorna genom att tuta så fort jag passerade en golfbana.

Men det var innan jag själv fick upp mitt första 70 metersslag i en vacker båge. Sedan dess är jag fast. Socialstyrelsen borde allvarligt överväga att introducera en varningstext vid varje golfbana med texten: “Varning! Denna sport är beroendeframkallande”.
Kanske för att det faktiskt är härligt att promenera med några vänner i stilla lunk en solig vårdag.
Skönt att för en gång skull bara befinna sig i nuet (med ett enda fokus – få bolljäveln i hålet). Eller också har sambon rätt när han säger att giftet är att man alltid jämför sig med sina bästa slag (och eftersom de bara kommer sådär en gång av hundra måste man helt enkelt ut igen för att bevisa att “sådär dålig är jag ju egentligen inte”).

För fem år sedan hade jag garvat läppen av mig om någon hade sagt till mig att måndagen den 4 juni 2007 då är du och spelar golf på Åland. Nu är jag glatt på väg ut till Slottsbanan på Ålands golfklubb. Då skulle jag hellre ha svalt gift men i år gav jag sambon en minigolfsemester i födelsedagspresent.

Men det är ju så med fördomar att de ofta försvinner i mötet med verkligheten. Väl på banan upptäcker du att folk faktiskt är riktigt trevliga (golfbanor kan vara de enda ställena i Sverige där man fortfarande frivilligt släpper förbi varandra) och faktum är att nu för tiden är det mer skogsmulle än snobbränna över de svenska golfbanorna (termos i bagen och fika vid nionde hålet är ingen ovanlig syn).

Allt det här har fått mig att lova mig själv att aldrig säga aldrig igen. Livet är faktiskt för kort för att möjligheter ska lämnas oprövade.