– Den grupp som mest behöver Samhall satsar man inte på. Det är personer med störst funktionshinder, som helt enkelt inte kan få annat arbete, säger Sofie Evertsson, som skrivit rapporten från LO-ekonomerna.
Under perioden, 1980-2005, har den totala andelen handikappåtgärder i arbetskraften ökat något. OSA-anställningar (Offentligt skyddat arbete) har legat ganska konstant medan lönebidragsanställningarnas andel har ökat, på bekostnad av Samhall. Lönebidrag kostar mindre för staten, vilket gör att det samtidigt satsas mindre resurser på arbetshandikappade totalt.

I dag har Samhall cirka 20 000 anställda, för fem år sen var det nästan 30 000. Under de här åren hart antalet förtidspensionerade ökat kraftigt.
Åtminstone 5 000 fler skulle kunna sysselsättas av Samhall, enligt rapporten.
Vad skulle samhället vinna på att fler fick sysselsättning i Samhall?
– Framför allt skulle det vara till nytta för de här personerna själva. För de här individerna finns det ett värde att gå till ett jobb, säger Sofie Evertsson.
Hon konstaterar också att kvinnor är underrepresenterade, både vad gäller antalet anställda och av dem som går vidare till ett ”riktigt” jobb.
– Jag ser ingen naturlig förklaring till det. Det kan bero på att arbetslinjen från början bara skulle gälla män. Så det kan vara en kvarleva från det. Jag tror inte att man medvetet tänker att kvinnor inte ska ha samma rätt till åtgärder som män.

Samhall producerar både varor och tjänster. Anställda finns till exempel inom tillverkning, montering, matlagning, kontorsstädning och vård och omsorg.