Titeln anspelar på det klockslag då en pojkes väckarklocka varje natt väcker honom för att han ska kunna närma sig den inneboende mannen som då precis slocknat på sin säng. (Oftast rejält packad).
Filmen utspelar sig i lägenheten. Den följer dessa två karaktärer – oftast var och en för sig – i långa, långa scener. Vi vet inget om dem men det handlar om identitet och identifikation. En pojkes väg till vuxenblivandet. Det är outhärdligt långtråkigt.
Titeln skulle kunna anspela på hur lång filmen känns, i timmar och minuter. Det omvända hade varit bättre. Idén borde förtjänstfullt ha förvandlats till en kortfilm.
