Men nu har vi en borgerlig regering och jag är särskilt oroad – och upprörd! – över kräftgången när det gäller jämställdhet. Vi har en jämställdhetsminister som inte är feminist. Det behöver Nyamko Sabuni knappast upplysa om, det märks nämligen mer än väl både på den politik som förs och på den som uteblir.
Den borgerliga regeringen har gjort jämställdhet till en fråga om ”livspussel”. Den främsta lösningen handlar om att subventionera hushållsnära tjänster, detta förslag har skyndsamt arbetats fram. Lagförslaget om kvinnors rätt att jobba heltid har däremot förpassats till papperskorgen. Det är allvarligt eftersom jämställdhet kräver lika möjligheter att delta i yrkeslivet.

Detta visar med all tydlighet att det är medelklassfamiljens ”livspussel” som ska lösas. För den deltidsarbetande undersköterskan, den ensamstående föräldern eller den lågavlönade arbetarfamiljen fattas redan många bitar i pusslet och så lär det förbli. Tvärtom snor regeringen de få bitar som redan finns i form av höjd avgift och sänkt ersättning i a-kassan, ännu fler otrygga jobb och sämre möjligheter till arbetsmarknadsutbildning för att få ett jobb.

De som sitter med hål i pusslet är väldigt ofta medlemmar i Kommunal och jag funderar mycket kring rättvisa och demokrati, vilka möjligheter vi har att delta i samhället, vilka möjligheter våra barn får i framtiden. Ett samtal som berört mig väldigt starkt var med en kvinnlig medlem som hörde av sig till mig för att hon var förtvivlad över den kraftiga höjningen av a-kassan.

Detta är en kvinna som är mamma och sjukskriven sedan flera år. Hon beskriver hur höga medicinkostnader och många läkarbesök äter upp hennes lilla inkomst. Nu riskerar a-kassehöjningen på 242 kronor per månad att rasera ekonomin. Att erbjuda en människa i denna utsatta situation en subvention av städhjälp får närmast betraktas som ett hån. Dessutom ska hon vara med och finansiera denna orättvisa.  

Orättvisa är faktiskt något som föder ilska och engagemang för förändring. Därför krävs nu att vi engagerar oss både fackligt och politiskt för jämställdhet och rättvisa!

Detta är sista dagen jag bloggar på Kommunalarbetarens hemsida, därför vill jag till sist tacka alla som läst och skickat kommentarer.