Jag har inget emot 8 mars, tvärtom är det en viktig dag som sätter ljuset på kvinnors rättigheter. Men vi får bara inte glömma att detta är en kamp som måste föras över hela världen, varje dag.

För mig personligen har vikten av att driva jämställdhetsfrågor vuxit sig allt starkare med åren. Det har alltid varit viktigt för mig, jag tror det började i skolan när där jag var arg över att lärarna behandlade oss tjejer annorlunda. Vår belöning när vi gjort något bra var apelsiner, killarna fick åka och se på fotboll. Apelsiner för tjejer och fotboll för killar – jag kokade! Jag hade ett starkt fotbollsintresse redan då så där lades grunden för ett engagemang för lika rättigheter.
Den särbehandling som kvinnor utsätts för överallt har blivit allt tydligare för mig. Undersköterskan på äldreboendet och affärskvinnan i näringslivet påverkas båda på grund av de råkar vara just kvinnor. Företagarnas f d vd Gunvor Engström m fl. skrev igår en artikel i Aftonbladet och pekar på en dyster trend. Sedan 1999 har andelen kvinnor i börsstyrelserna tredubblats, från sex procent till 18 procent. Men 2007 ser ut att bli det första år då tillväxttrenden bryts. Flera kvinnor på toppositioner har fått gå, ofta efter konflikter eller maktkamper. Till skillnad från sina manliga kollegor har de svårt att komma tillbaka till andra tunga uppdrag. Fler kvinnor i bolagsstyrelser är viktigt men det innebär inte automatiskt att arbetarklassens kvinnor får det bättre. Vi måste våga se att kvinnokampen handlar om både klass och kön.

Nu är det viktigare än någonsin att sätta tryck i jämställdhetsarbetet. Det som har byggts upp i åratal kan snabbt raseras. Det verkar vara den borgerliga regeringens ambition, deras politik är närmast ett iskallt regn av orättvisa förslag. Försämringarna i a-kassan drabbar främst kvinnor och lågavlönade kvinnor allra mest, anställningstryggheten försämras genom fler tillfälliga och otrygga anställningar, vårdnadsbidraget gör det svårare för kvinnor att delta på arbetsmarknaden. Regeringen lanserar en rad andra förslag som direkt slår mot jämställdheten. Om detta skriver jag idag i Aftonbladet.  
Kampen för jämställdhet kan inte stanna vid gränserna. Mitt internationella fackliga engagemang ger mig möjlighet att träffa kvinnor i andra delar av världen och utbyta erfarenheter. Jag är ordförande för ISKA – som organiserar offentliganställda världen över, det är ett mycket spännande uppdrag!

En av dem jag brukar träffa är Olga Klimova som är internationell sekreterare i det ryska förbundet för offentliganställda – ALSWU. Hon besöker just nu Sverige för att delta i ett seminarium i eftermiddag som Kommunal anordnar med anledning av internationella kvinnodagen.
Det ska bli spännande att höra Olga berätta om situationen för fackligt aktiva kvinnor i Ryssland. När jag diskuterar med Olga och andra fackliga företrädare slås jag av hur mycket vi har gemensamt. Även om det förstås är mycket som skiljer så kämpar vi i grunden mot samma mål: Kvinnors rätt att ha makt och bestämma över sitt eget liv.
Det handlar om att vara med och utveckla samhället och demokratin. Ytterst handlar det om våra barns möjlighet att delta och utvecklas på lika villkor, både tjejer och killar.

Innan seminariet i eftermiddag ska jag träffa vår avtalsdelegation och diskutera förhandlingarna med Sveriges Kommuner och landsting. Lönekamp och Rysslandsseminarium är dagens programpunkter.
Båda handlar om facklig kamp för kvinnors lika rättigheter, vad kan passa bättre en dag som denna!