Han har blivit uppsagd från sitt arbete eftersom han ville ha kollektivavtal på sin arbetsplats och dessutom lät sig intervjuas i media.
Arbetsgivaren har förstås hittat på ett svepskäl men det är ihåligt som en schweizerost så det är svårt att göra en annan tolkning än att Jimmy nu straffas för att han vågade säga sin mening och stå upp för sina och arbetskamraternas rättigheter.

Strålarna är en privat förskola som ägs av Carina Senkey. De anställda hörde av sig till Kommunal eftersom de ville ha kollektivavtal för att få tryggare och bättre villkor på jobbet. När arbetsgivaren vägrade att teckna kollektivavtal för sina anställda försattes arbetsplatsen i blockad. Efter en vecka gick arbetsgivaren med på att teckna avtal. Nu slår alltså arbetsgivaren tillbaka genom att säga upp en av sina anställda. Budskapet är tydligt: den som vågar säga sin mening blir av med jobbet. Så ska fackligt aktiva kväsas.

Att sparka en fackligt aktiv som står upp för de anställdas rättigheter ser jag som en del av den högerkampanj mot arbetstagarnas rättigheter som näringslivsorganisationerna och borgerliga politiker driver. Facket ska försvagas med sänkt och dyrare a-kassa, kollektivavtalen ska motarbetas och den anställde som vågar sticka upp ska få sparken. Om detta tar vi strid.

Det är svårt att tro att vi befinner oss i Sverige 2007. Men så ser verkligheten ut på alltför många arbetsplatser, Jimmy är inte ensam. Kommunal har försatt vårdföretaget Curanda i Nacka i blockad sedan den 25 januari 2007. Ägaren Pirjo Leppiaho har länge vägrat teckna kollektivavtal och pressen på de anställda är stor. Några har anonymt talat med pressen och vittnat om att de är rädda för att tala med media eller facket.

Detta är en mycket oroande utveckling. Det handlar om de anställda och deras rättigheter men faktiskt också om brukarna. Äldre och funktionshindrade som är beroende av god omsorg och service, barnen i förskolan och alla som blir sjuka och behöver vård. Vad händer med kvaliteten i verksamheten när de som jobbar skräms till tystnad? Ingen vågar ta upp fel och brister i verksamheten eller komma med förslag på förbättringar. Kritiserar jag min arbetsgivare riskerar jag mitt jobb.

Detta övergrepp mot anställda som förvägras rätten till schysta villkor måste bemötas skarpt. Det stärker vår övertygelse om att fortsätta kampen för kollektivavtal på alla arbetsplatser. Alla anställda har rätt till trygga och bra villkor på jobbet. Vårt avtalskrav, i de pågående förhandlingarna, om meddelarfrihet i offentlig verksamhet som läggs ut på entreprenad blir nu än viktigare. Jimmy och alla anställda oavsett arbetsgivare måste ha rätt att tala med journalister.  

Jimmy är modig och låter sig inte skrämmas till tystnad, han ångrar inte att han har sagt vad han tycker och tänker. Men tyvärr tror jag många andra nu blir rädda och att det blir fler tysta arbetsplatser. Därför måste många sluta upp bakom Jimmy: vi accepterar inte att fackliga rättigheter kränks!