– Solen skiner, det är varmt, säger Rut Olsson när hon kommer utanför dörren.

Hon tar en promenad i skogen intill tillsammans med undersköterskan Rita Björkteg och Toini Mukka som också bor på Gläntan.

– Det är skönt att det blåser, säger Toini Mukka.

Temperaturen ligger fortfarande runt 25. Blåbären har mognat och det händer att Toini Mukka, som annars är stel, böjer sig ner för att plocka några.

På gården i norra Finland där hon växte upp fanns en barrskog på andra sidan staketet där hon plockade mängder av blåbär och lingon.

Med den vetskapen är det lätt att förstå att Toini Mukka blir glad och ofta trallar när hon kommer ut. Från att tidigare ha pratat osammanhängande på finska uttrycker hon sig tydligt på svenska.

Promenaden längs elljusspåret väcker både sinnen och minnen till liv, den ger naturlig balansträning och bevarar kroppens funktioner.

Alla ses som unika individer på Gläntan, våning två. Borta är synen på de boende som en grupp dementa. Förändringen kom med genombrottsmetoden då personalen själva testade små förändringar av verksamheten. Allt utifrån vad de anhöriga berättade om de boende och vad de tyckt om.

Det nya sättet att jobba blev ett lyft för Gläntan som hade pressats av ekonomiska åtstramningar och personalneddragningar. Mycket hade blivit slentrian, sällan togs hänsyn till de boende som individer.

– Vi var jättetrötta och less, stämningen var dålig. Det var hemskt, vi hann inte med någonting, säger Rita Björkteg.

När Gläntan fick möjlighet att delta i det nationella genombrottsprojekt som drevs av Sveriges Kommuner och Landsting blev hon en av de drivande.

Betoning lades på att de boende skulle ses som unika individer. Utifrån deras levnadsberättelser fanns idéer om vilka förändringar som skulle genomföras. Tanken var att göra saker som de kände igen.

Arbetskamraterna var tveksamma till om tiden skulle räcka. Extra resurser fanns inte. Gruppen insåg att det var nödvändigt att planera, på ett måndagsmöte gjordes ett veckoschema. På en tavla kan man läsa vem som gör vad.

Plötsligt såg alla möjligheterna i stället för hindren. När någon nu tvekar om det finns tid stöttar de andra.

– Det finns alltid tusen andra arbetsuppgifter. Städar man frysen blir det snyggt. Men det går alltid att prioritera om. Det är för de boende som vi är här, säger Rita Björkteg.

Syftet var att öka livskvaliteten. Samtidigt med förändringarna gjordes därför skattningar av glädje, välbefinnande och oro hos de boende.

– Det var kul att följa skattningsvärdet för varje enskild person. Om någon blev orolig kunde värdet dimpa ner, då fick vi ha en dialog om varför och vad vi kunde göra, säger Rita Björkteg.

Dialogen gjorde att alla skärpte uppmärksamheten för vad som var bra eller dåligt. Utgångspunkten var att alla agerade lika i likartade situationer.

– När det var problem sprutade idéerna, berättar Rita Björkteg.

Glädjen och välbefinnandet hos de boende ökade snabbt, målet höjdes och även det nya nåddes. Till en början avtog den nattliga oron. Behovsmedicineringen mot oro minskade.

– Den största förändringen är att vi gjort livet drägligare för de boende. Vår arbetsmiljö har blivit bättre, glappet mellan det vi kan och det vi gör har blivit mindre, säger Rita Björkteg.

Tanken med genombrottsmetoden är att gruppen ska driva förändringsarbetet.

– Att det är vi som bestämmer och styr har haft stor betydelse för självkänslan, säger Rita Björkteg.

Totalt genomfördes 51 test, av dem ledde 41 till bestående förändringar, i stort och smått. En av dem är den återkommande Folkparkskvällen. När O Sole Mio spelas blir det trångt på dansgolvet i köket. Här väcks minnen till liv, de som inte dansar klappar takten och skrattar. Vad en sådan kväll betyder ska gå att se i den mätning av glädje och välbefinnande som nu ska genomföras varje vecka.

FAKTA Genombrottsmetoden

Teamen sätter själva mål, ex att öka glädjen hos de äldre. Sedan testas olika förändringar, effekten av dem skattas och mäts på en kurva. Tanken är att flera små förändringar ska leda till förbättringar. När erfarenheterna sprids sker genombrotten.
Metoden, som är utvecklad i USA, används i Sverige inom olika delar av vården sedan 1997. Gläntan har deltagit i Sveriges Kommuner och Landstings nationella projektet En bättre demensvård.