— Vandrande skolbuss är bra, man blir pigg, om man sitter i bilen blir man trött, säger Emma Eriksson som går i tvåan på Herrängens skola i Älvsjö söder om Stockholm.

Fem över halv åtta träffar hon skolkompisarna på Segeltorpsvägen. Där möter barn från fem familjer upp.

Varje morgon går en förälder med barnen till skolan. Eftersom det är fem familjer kan de ta en morgon var.

— Det är jättebra, barnen får röra på sig mer. De blir tryggare i området och har lättare att gå ut annars också, säger Sofia Ernestad, mamma till Agnes och Harald Bäcklund.

När alla åtta barnen i åldrarna sju till nio samlats vid den egna hållplatsen tar Axel Gevferts mamma Ulrika kommandot tillsammans med hunden Cola.

Innan gruppen korsar gatan väntar den in klartecken från Ulrika Gevfert. Nästa gata saknar trottoarer, barnen uppmanas att gå på vänster sida. Snart tätnar trafiken.

— Många föräldrar som släppt av barnen vid skolan kör fort. Just tiden är en stor poäng med vandrande skolbuss, man tjänar tid fyra morgnar av fem, säger Ulrika Gevfert.

Hon har sett hur fler föräldrar lagt om vanorna och börjat cykla.

Att barnen som går till skolan kommer från olika årskurser skapar trygghet på skolgården. Herrängens skola vill att fler ska gå till skolan.

— De vanor som man grundlägger som barn, behåller man när man blir större, säger läraren Ann Karlemyr.