Som tolvåring upptäckte Åsa Moberg lusten att lära. Syslöjden var urtrist. Tills den dag då eleverna själva fick rita mönster och brodera. En ny värld öppnades med broderlin och moulinégarn.

– Jag längtade hem från skolan för att få fortsätta. Om det gått hade jag tagit med broderiet till skolan.

Lärandet hade nått det som Åsa Moberg kallar hjärnas lustpunkt, neurovetenskapen talar om belöningssystem som påverkar lusten.

Lusten att lära har lett Åsa Moberg genom livet.

I skolan fick hon skäll för de utvikningar hon gjorde i uppsatserna. Som frilansskribent har hon försörjt sig genom att gå vidare på utvikningar.

Trots avsaknad av formell utbildning har hon blivit kallad akademiker och upplevt det som ett skällsord, inte minst som kvinna i arbetarrörelsen.

– Om kvinnor hade utbildning var det ett argument emot dem, likaså om de inte hade utbildning.

Utbildning kan enligt Åsa Moberg ses som statussymbol och hot.

– Det är jämställdhetens avigsida, det är lättare att hålla alla i jämställd fattigdom och okunnighet.

Så förklarar hon också att den kunskap som Kommunals medlemmar erövrat genom högskolestudier inte tas tillvara på
arbetsplatserna, vilket en enkät av facket och arbetsgivarna visat. Utbildning ses som den enskildes ensak, arbetsgivarna saknade en plan för att ta tillvara kompetensen. Arbetskamraterna var ofta direkt fientliga.

Hennes intryck är att samhället inte kan tillgodogöra sig den kunskap som finns.

– Vi måste tillåta människor att använda det de lärt sig, annars är utbildning bortkastad.

Erfarenhet måste enligt Åsa Moberg få samma formella ställning som utbildning. Om yrken som omsorgspersonal och mentalskötare får högre status skulle både gamla och unga må bättre.

När Åsa Moberg i somras besökte en döende kvinna på ett korttidsboende möttes hon av personal som utstrålade hoppfullhet. När hon frågade hur det kom sig förstod hon att det inte var något de lärt sig på kurs.

– De var alla vikarier. Det visar att det inte är en utbildningsfråga.

För Åsa Moberg är lärandet en ständigt pågående process. Sedan barnsben har hon trollbundits av radioprogram som Lantbruksnytt. Som teverecensent i Aftonbladet har hon fascinerats av det mest oväntade.

Man lär sig något nytt bara genom att fortsätta lyssna, trots att man inte förstår, hävdar hon. Tionde gången ett svårt begrepp återkommer har hon oftast listat ut vad det betyder.

Budskapet är att kunskap kan tillägnas på många sätt.

– Jag vill inge hopp och till alla med struliga tonåringar och alla som tror att det är för sent att lära sig franska efter 40.
Rådet till alla som länge drömt om att lära sig ett nytt språk är att göra det. Bläddra i tidningar eller en bok. Finns boken på svenska kan den läsas parallellt. Lexikon ska användas sparsamt.
– Jag vill inspirera enskilda personer till att bena ut vad de själva vill. Att det ska få plats i livet. I bästa fall kan de göra ett jobb av det. Har man roligt blir man roligare att vara med.