Dödstrött, utrangerad, utslagen och manglad

stapplar jag med blinda ögon genom gränden

blindgjord genom livet, som en bortglömd narkoman

helt plötsligt slagen av den grymmaste totala amnesi

med fullständigt förlorad karaktärsidentitet som resultat,

helt ruinerad som något slags misslyckad zombie,

men vad har då i all världen hänt med mig?

Jag bara fick ett ryck, ett vanligt anfall,

det kan hända och det händer vem som helst,

ty det finns ingen människa så fullständigt perfekt

att han ej då och då får något anfall,

och jag är blott en av dem,

en dödlig nolla, som emellanåt och esomoftast

inte duger annat till än bara gå och lägga sig.