Organiserade organister

kan man kanske kalla dem,

dessa som sköter den delikata affärsruljangsen

med otroliga förtjänster,

då ingenting är värdefullare än ens organ,

eller andras, om man behöver dem.

Problemet är, om man behöver andras,

att de måste transplanteras,

och att deras ägare inte frivilligt avstår från dem,

åtminstone inte medan de är i livet.

Så hur löser man det problemet?

Kinesernas patentlösning är enkel.

Ej önskvärda folkgrupper isoleras,

främst meditationsidkare enligt systemet Falun Gong,

helst i rymningssäkra koncentrationsläger utan insyn

där myndigheterna fritt kan hantera internerna

efter eget skön och utan risk för upptäckt;

och vill internerna då inte frivilligt avstå sina organ,

typ njurar, lever, galla och annat sådant,

får de helt enkelt dö först.

En lönsam affär för Kinas kommunistiska parti

helt i linje med dess hängivelse åt kapitalismen.

Vilka är då denna organistiska maffias tacksamma kunder?

Väst, naturligtvis, med sina öppna obegränsade marknader,

som alltid demokratiskt entusiastiskt

stöttat alla lönsamma dikltaturer.