Låt mig slippa se dem,

låt mig slippa höra dem,

dessa oegentligheters pinsamheter,

dessa missljud av kakafonier,

denna förställning och förvridning

av det rent naturliga

till teknisk vanställdhet.

Är då människan så degenererad

att allt hon kan göra av sitt ursprung,

naturen, sin moder och sitt arv

är att förställa det

intill dödlig oigenkännlighet?

Eller har jag fel i min uppfattning

att endast det naturliga är naturligt,

att endast själva livet är levande,

att konst är inte konst om den är konstig, att musik är ej musik om den ej låter bra, och att vattenringar skall vara runda?

Men människan har alltid yvts över sitt övermod och prisar sig numera överlägsen i sin konst att kunna med teknik vanställa och oigenkännliggöra allt som en gång var naturligt.