Så liten och vek att jag trodde jag var

immun mot samhällets stora svek

Att någon skulle stötta mig och säga

Att det faktiskt kommer att ordna sig..

Nertryckt i skorna, förtvivlad och

Förstörd – jag är inte alls oberörd

Vad som förut var en liten obetydlig

Grej byggs nu på och blir ett jätteberg

För lilla mig..

Envisheten har alltid drivit mig!

Om det var en styrka eller svaghet

Det vet jag ej — men nu håller den på

Att förgöra mig

Alla rättigheter jag kämpat och slitit

För att få — betyder ändå ingenting

När man behöver de så…

Nej — nu kastar jag in

Handduken och säger NEJ

Svenska samhället är inte till

För sånna som mig