Syndromet är universellt och fasansfullt.

En grupp får makt och etablerar sig,

konsoliderar sig, befäster sig,

och börjar så stagnera i sin självgodhet att korruption och utpressning blir accepterade, kritik och oppositionella element elimineras, och så har vi maffian som bestämmer allt med godtycke och orättvisa sanktionerade med ursäkten att individen bör ge vika för systemet.

Men det håller aldrig.

Olof Palme gjorde sig till den mest hatade av svenskar med att motarbeta Strasbourgtribunalen och Gustaf Petrén i sitt försvar av sitt system av makt och orättvisa mot allt individuellt initiativ och krav på frihet.

Men en individ kan aldrig köras över utan att han reagerar, och hans hämnd blir alltid aktuell förr eller senare.