Jag bor 200 meter norr om det inglasade torget.

Den gamla stadsdelens trånga gränder

tar mig dagligen till mitt arbete på Jifab,

ett företag som tillverkar fiktiva stämpeldynor.
Firman går bra.

Fiktiva arbetare strejkar aldrig.

En het sommarsol steker mina redan stekbruna kinder.

En kort historia kan inte kosta på sig

att låta huvudpersonen ändra utseende.

Läsaren får inbilla sig ett solarium i mitt vardagsrum,

som det f.ö. inte finns utrymme för i den här texten.

Min cykel gick sönder i samband med en trafikolycka.

Den gick att reparera.

Mina ben gick av och en benpipa började släppa ur sig benmärg.

Jag kommer att dö.

Snart.

En dikt får ju inte vara för lång.

Jag heter Gunnar.

Jag är väl precis som alla andra Gunnar,

Förutom de individuella särdrag som var och en av oss har.

Vilka av dem som är mina?

Det vet jag inte.

De flesta är lånade av min skapare för ändamålet.

Han bjöd av sig själv också.

– Rullstolen.

Det var det.

Time/Place/Action.