I en undersökning från Kommunal och Seko, som vi tidigare har skrivit om, är hot och våld mot anställda i kollektivtrafiken ett stort hot.

Helena Lugnegård i Stockholm är en av många bussförare som har varit utsatt för hot. Hon berättar om hur hon frågade om en flicka i en barnfamilj verkligen var under sju år, hon såg mycket äldre ut.

– Situationen blev hotfull och en i familjen började vifta med stämpeln i ansiktet på mig.

Helena beskriver hur speciell en bussförares situation är:

– Man kan inte gå någonstans om nåt händer, man sitter där i sin förarhytt.

– När man ska kontrollera biljetten frågar man sig själv om det är värt att gå i clinch eller om man ska välja bort det och slippa en blåtira?

Sektionsordföranden Lars-Erik Sandström har kört buss i många år och säger:

– Det är en annan typ av brottslighet idag, med en råare utveckling i hela samhället, och det drabbar också oss i bussarna.

Fackets största krav för att bli kvitt våldet är att slopa kontanthanteringen i kollektivtrafiken.

– Vi kräver också videokameror. Och att man åker fast om man gör något. Idag gör polisens bristande resurser att brotten ofta inte utreds trots att man vet vem den skyldige är. Samhället står inte bakom oss när vi utsätts för våld, säger Lars-Erik Sandström.

På Stockholms bussar verkar solidariteten med bussförarna vara stark, trots det två minuter långa stoppet idag.

– Man förstår att det måste vara ett mycket riskfyllt jobb, och vi skulle inte klara oss utan bussförarna, säger Margaretha Söderström under tvåminutersstoppet.

– Jag står bakom bussförarna helt klart. Men nog börjar den här pausen bli lite väl lång, säger Seppo Heinonen.