Maskrosens tuss, dansar uti vinden.

Och den gror där den åter vill.

Den gula hatten som lyste vackert.

Den lyser så fint om och om igen.

Maskrosens charm i den vilda naturen.

På sin alldeles egna sommarfärd,glöder
glatt. Å’ är saknad om den ej skulle

få finnas mer,i vår värld.

Och tro inte att vintern kan få denna

gula charm. Att för alltid fly sin kos.

För den vilda kommer åter såsom i fjol.

Grönklädd, ståtlig, magisk.Är livets

lilla ros. Och bjuder gärna på blåsfest

och trolleri. Å’landar efter luftfärd,

landar efter lufttur uti flygsymfoni.