De kommer från länder där naturkatastrofer är en naturlig del av livet. Den svenska debatten handlade på ytan om att det tog för lång tid för myndigheterna att rycka ut och undsätta nödställda svenskar.

Det överdrivet hätska i debatten kan jag bara förklara med att det svenska samhället har sårats i sin känsla av att sådana här katastrofer inte drabbar svenskar. Om det drabbar svenskar så måste det finnas någon politiker eller tjänsteman som på något sätt har misskött sitt uppdrag.

Människor som är vana vid naturkatastrofer letar inte efter syndabockar. Vad som förvånar dem är svenskars vilsenhet när det gäller hur man ska bemöta människor i sorg.

I Sverige är sorgen så privat. Människor visar sitt deltagande i andra människors sorg på ett väldigt distanserat sätt och är ändå rädda för att störa. I Mellanöstern deltar människor i begravningar även om de inte känner den döda. Det räcker med att man känner någon i släkten.

I den katastrof vi nu har drabbats av verkar det som om svenskars sätt att visa sin medkänsla med de drabbade familjerna i stället har blivit att skylla på syndabockar. Svenskarna har byggt ett välordnat och rationellt samhälle.

Vi värdesätter trygghet, förebyggande hälsovård och bra sjukvård. Kan det vara därför som många svenskar i krissituationer beter sig som om de har haft en garanti om att inget ont ska drabba dem? Varför kan människor inte acceptera att ibland drabbas man av ohjälplig sorg?

Jordbävningen var inte Laila Freivalds fel och UD:s agerande gjorde inte mycket vare sig till eller ifrån i den hjälp drabbade människor kunde få. Men den vrede som riktas mot utrikesministern står mer i proportion till den skräck och sorg människor upplever än till Utrikesdepartementets betydelse i sammanhangen.

Utrikesdepartementet under Laila Freivalds ledning har anklagats för att inte snabbt nog ha varit på plats med hjälp vilket nu utreds. Laila Freivalds har också anklagats för att inte visa tillräckligt stark medkänsla med drabbade människor när hon besökte Thailand. Kanske försökte hon leva upp till de svenska idealen att sköta sitt jobb effektivt och inte tränga sig på människor i sorg.

I stället för att fokusera på och döma en representant för det officiella Sverige utifrån några sekunder i TV-rutan, borde vi nog fundera mer över hur vi hanterar sorg och hur vi hjälper medmänniskor i sorg.

Cheko Pekgul är frilansskribent.