Avdelningschef, påpekar hon. Det innebär att jag gör det sedvanliga, alltså löneförhandlingar, semesterplanering och schemaläggningar. Det är undersköterskor, sjuksköterskor och biomedicinska analytiker, inte läkarna, jag är chef över.

Arbetskamraterna, dem Sofii Berntsson har jobbat ihop med sedan många år tillbaka, känner stolthet. De anser att det bör fungera och tänker inte på hennes befattning. Utan snarare tvärtom, de berömmer och stödjer henne. Det är så Sofii Berntsson beskriver arbetskamraternas reaktion på att hon blev avdelningschef på hjärtintensiven med dess fyra enheter och därmed över ett 60-tal anställda.

Hon sitter ombytt, (för att kunna hugga i om det skulle behövas) i helvitt för dagen utom strumporna som är i marinblått och matchar landstingsdekalen. Det långsmala rummet är numera hennes arbetsrum. Två bord placerade bredvid varandra, två datorer och en telefon som envisas med att ständigt ringa.

Sofii Berntsson svarar och pratar snabbt och effektivt om beställningar och tider. Men när ett samtal som rör en referensförfrågan kommer, tar hon tid på sig, berättar och förklarar lugnt och sakligt. Några blomkrukor vid det lilla fönstret och bilder på barnen i ramar på bordet är det enda som kanske säger något om Sofii Berntsson i det för övrigt kala rummet. Här sitter hon sedan hon blev tillfrågad om hon kunde hoppa in som chef. Då gällde det att fatta ett snabbt beslut och ställa upp för avdelningen.

— Jag är undersköterska och så är det. Jag har aldrig utgett mig för att vara någon annan än den jag är. Om jag inte kan något så frågar jag. Det man inte vet får man reda på. Och jag tycker att det här jobbet är jätteroligt.

Det är framförallt verksamheten med hjärtvård som Sofii Berntsson syftar på när hon säger så. Något som Landstinget i Halmstad har satt högt upp på prioritetslistan. Här pratas det inte om neddragningar utan om satsningar. Det är en högteknologisk vård som utvecklas snabbt. Att få vara med att bygga upp avdelningen och att få den att fungera med personal i ständig beredskap är en stor utmaning, berättar Sofii Berntsson. Informationen om avdelningen flödar i snabb takt när hon berättar.

— Jag känner också att det är roligt med alla som jobbar här på avdelningen. De är härliga och engagerade, det är låg sjukfrånvaro, vilket betyder jättemycket. Att vara chef på en avdelning med hög sjukfrånvaro och personal som mår dåligt kan inte vara lätt, säger hon. Vi har hög produktivitet tack vare att personalen trivs bra.

Det var längtan till havet som fick Sofii Berntsson och hennes man att bryta upp från Stockholm. Fyra år där var alldeles tillräckligt. Först kom de till Varberg, sedan när de fick barn och närhet till familj och släkt kändes viktigt flyttade de tillbaka till födelsestaden Halmstad. Efter att ha arbetat i olika verksamheter både inom kommunen och landstinget började hon på hjärtavdelning 42 och med detsamma märkte hon att den avdelningen var annorlunda.

— Ett av mina första minnen här från avdelningen är när en undersköterska tillrättavisar en läkare, och han lyssnar på henne. Jag minns att jag då blev mycket förvånad. Jag hade aldrig varit med om något liknande. Men hierarkin på den här avdelningen har aldrig varit stark. Akuthjärtvården ställer krav på att vara lyhörd och det gäller alla, säger hon.

Just avsaknaden av hierarkier kan vara en av förklaringarna till att hon vågade tacka ja på förfrågan om chefsjobbet, tror Sofii Berntsson.

— Det har varit en tuff höst. Då får man tänka på att man har stöd. Då kan man tryggt vila i det också. Jag får vila i att verksamhetschefen för medicinska basenheten Anders Dybjer har gett mig förtroendet. Jag har fått mycket stöd och feedback från honom. Jag kan söka honom när det behövs.

När Sofii Berntsson anställdes på avdelning 42, hjärtintensiven, som undersköterska visade det sig snabbt att hon var bra på att lägga scheman. Hon började hjälpa den dåvarande avdelningschefen. Det ena ledde till det andra, hon fick gå in och vikariera för avdelningschefen när hon var på utbildning. Både personal och chefer på den egna såväl som på andra avdelningar började se och uppskatta hennes chefsegenskaper. Därifrån var det inte långt till att när den förra chefen slutade, att Sofii Berntsson blev tillfrågad.

Det var verksamhetschefen för medicinavdelningarna Anders Dybjer som vågade tillsätta Sofii Berntsson på en chefspost.

— Hon har jobbat som undersköterska i hjärtvården i sju år. Hon är inte bara en duktig undersköterska utan kan kommunicera och skapa förtroenden, inte minst hos läkarna, säger Anders Dybjer. Alla på avdelningen var överens om att hon var den naturliga ersättaren när den förra chefen slutade med kort varsel.

Det fanns ett problem, berättar han, som undersköterska är inte Sofii Berntsson delegerad för medicinhantering. Men nu har en sjuksköterska på avdelningen åtagit sig den delen av arbetet. Anders Dybjer berättar också om den tillträdande avdelningschefen som Sofii Berntsson vikarierar för.

— När förra avdelningschefen slutade tillträdde Sofii, samtidigt som vi började med rekrytering och det visade sig att den mest kompetenta personen skulle få barn. Så under den tiden den tillträdande chefen är föräldraledig kommer Sofii att vara chef på avdelningen, säger han.

Tanken är att Sofii Berntsson ska fortsätta administrera även när den nya chefen tillträder i augusti. Det går inte att jobba ensam, påpekar Anders Dybjer. Därför assisterar sjuksköterskan Lena Källqvist idag.

— När Sofii tog över frågade hon om jag kunde hjälpa till. Vi var först med timecare och jag tog hand om scheman och nu hjälper jag henne med personalbemanning. Ser till att rätt kompetens hamnar på rätt ställe, säger Lena Källqvist.

Överläkaren Mats Lindgren kommer in. Han ska tillsammans med Sofii Berntsson gå igenom hur överflyttningar av patienter till andra avdelningar ser ut. Han sätter sig bredvid henne och de tittar på datorskärmen och pratar lågt.

De två ska senare ha möte med chefer och ansvariga läkare från andra medicinavdelningar.

Det är fullt upp och Sofii Berntsson påpekar att hon har anställningsintervjuer på eftermiddagen. Då ska hon tillsammans med sjuksköterskan Lena Källqvist träffa undersköterskor som har sökt sommarvikariat.

Är det svårt för Sofii Berntsson att bedöma arbetskamrater vid löneförhandlingar?

— Nej, säger hon. Det är inte så känsligt egentligen som jag trodde att det skulle bli. Jag är medveten om var alla personer gör här. Och lönepåslagen handlar ju till största delen om generella höjningar.

Nackdelarna är inte många att bli chef, enligt Sofii Berntsson. Kanske att hon ägnar mer tid att tänka på jobbet under de långa promenaderna hon tar med sina två hundar längs stranden vid havet. Och kanske att hon inte längre hänger med i korridorsnacket.

— Det är inte så att det blir tyst när jag kommer in i rummet eller så. Jag känner mig inte utanför. Men när vi var ute hela jobbet och firade en arbetskamrat häromdagen märkte jag att det var massor av skvaller jag hade missat, säger Sofii Berntsson med ett hest skratt.

— Du vet, sånt som man tar i sköljen eller när man bäddar en säng, säger Lena Källqvist tröstande. Också hon skrattar. Så blir det inte när du sitter här såsom du ska.