Över paradiset plöjde dödens våg.

Skräcken man så tydligt uti människoögon såg.

Smärta obeskrivbar följde i dess spår.

År av saknad, tomhet, ångest svår.

Många frågor som aldrig kan få svar.

Finns hos alla dem som med saknaden står kvar.

Vill så gärna tro att allt blott är en dröm.

Att den man älskar finns här kvar så varm och öm.

Man kan aldrig få tillbaka tiden som har gått.

Men kanske kan man se det man förut ej förstått.

Kärleken till den man inte längre ser.

Finns i våra hjärtan kanske nu än mer.

Vackra minnen som vi bär i livet med oss ut.

Kan ändock aldrig någonsin sorgen plåna ut.