Att räcka fram en varm hand, ge mat, kläder men framförallt finnas där och vara en god lyssnare. Först när mentalskötaren Mofid Ibrahim stod beredd att ta emot de hemvändande offren förstod han vidden av katastrofen. Han hade anmält sig frivilligt till PKL-gruppen (Psykosociala Katastrofledningsgruppen) i Akademiska sjukhuset i Uppsala och blev inkallad. Tre dagar stod han, tillsammans med personal från en rad organisationer, företag, kyrkan och sjukhus, beredd att ta emot de hemvändande.

Trots mångårig erfarenhet av att ha arbetat med barn, ungdomar och familjer i kris, numera på barn och ungdomspsykiatriska akuten i Uppsala, var det annorlunda den här gången, berättar han. Att möta människor som har upplevt en stor katastrof och chock är så gott som omöjligt att förbereda sig inför.

– Det var stora reaktioner i mötet mellan hemvändande och anhöriga som väntade på dem. Ett starkt möte. Man blev särskit tagen av barnen som har mist sina föräldrar. Men då är det nödvändigt att vara professionell, finnas till hands, stötta och lyssna och hålla igen på sina egna känslor.

I det sammanhanget är det viktigt att inte värja eller skrämmas av att människor visar starka känslor, berättar Mofti Ibrahim och återkommer till vikten av att finnas till hands och visa att man är beredd att lyssna. Han berömmer uppslutningen för de hemvändande på Arlanda flygplats. Alla ville hjälpa till, professionella som frivilliga. Det var välorganiserat, allt från kläder och mat till hemtransporter. Vissa saker med samordningen kunde skötas bättre men det mesta fungerade bra, berättar han.

Hur mår han själv då? Vad gör han med alla de möten som han har bevittnat, alla berättelser han har lyssnat på under de tre dagarna. Mofti Ibrahim vill egentligen inte prata om sig själv.
Han medger att det visserligen kan vara tufft även för en yrkesmänniska och berättar kort om en hel natt när han drömde att han var på Arlanda och jobbade hela natten. Vi kommer att få prata av oss. Vi arbetar i grupp och det finns utrymme för oss att få handledning, säger han. Och vill hellre framhålla att det har varit viktigt att kunna hjälpa människor i en sådan svår tid. Hans tankar finns hos de hemvändande från Sydostasien. Det kommer att behövas stort behov av att ta hand om både familjerna och barnen, säger han.

– När chocken har lagt sig kommer reaktionerna att komma. Det kräver mycket stora resurser i psykvården framtiden.