I den lummiga stadsdelen Gottfridsberg, alldeles utanför centrum i Linköping, ligger Hjälmsäters servicehus. Det är en ganska liten enhet, här finns 26 lägenheter och ungefär 150 pensionärer med hemtjänst. Sedan ett och ett halvt år tillbaka jobbar man efter de riktlinjer för miljöarbete som det kommunala projektet ”Omsorg om miljön” har formulerat.

Mona Karlsson är undersköterska men också miljöombud på servicehuset. I Linköping har man ett miljöombud som är ansvarigt för miljöarbetet på varje arbets-plats inom omsorgen. Hennes arbete är ett exempel på hur det är tänkt att alla inom omsorgen ska jobba för miljön. För de kommunala utförarna är det ett krav att de ska jobba enligt den här modellen. För de privata är det frivilligt, men många av dem deltar i miljöarbetet.

— Det bästa med att jobba miljövänligt på det här viset är att det inte behöver bli så stort och jobbigt, säger Mona Karlsson.

Hon visar ett guldinramat certifikat som står väl synligt i den lilla matsalen. Detta är beviset på att man medverkar i miljöarbetet och här anges också vilka punkter man har valt att arbeta med:

• KRAV-märkt kaffe

• Matsalsmiljö

• Gång och cykel vid transporter under
två kilometer

• Städmaterial

• Lågenergilampor

• Källsortering

• Samt att man klarade förra årets revision.

— Eftersom man själv väljer vilka punkter man vill jobba med och utgår ifrån de förutsättningar som finns på den egna arbetsplatsen, så känns det inte övermäktigt. Och det finns inga pekpinnar, tycker Mona Karlsson, som gick den kurs som erbjuds när en ny enhet ska ansluta sig till Omsorg om miljön.

Tanken med projektet är just att miljöarbete inte får vara krångligt. För då blir det sällan något av.

Bakgrunden är att omsorgsnämnden i Linköpings kommun tyckte att miljöarbetet var svårt att få fart på och alltför diffust formulerat.

Därför kontaktade man 2001 Lars Jonsson, som då var ansvarig för två gruppboenden som båda ligger på landet utanför Linköping. Här hade han frigående grisar och odlade KRAV-grönsaker, så intresse och erfarenheter av att jobba miljöinriktat fanns.

Lars Jonsson blev projektledare för Omsorg om miljön. Hans idé var att enheterna själva skulle lista bra miljöåtgärder som man kunde utföra, och välja några av dessa.

Sedan våren 2002 har kommunen gett ut häftet ”Omsorg om miljön” och här finns nu 20 miljöåtgärder samlade att välja ifrån. Vid varje åtgärd finns noga angivet hur den ska utföras för att bli godkänd vid den interna revisionen.

Till att börja med var det fem åtgärder man skulle välja, nu är det sex. Tanken är att arbetet ska utvecklas successivt.

Mona Karlsson berättar hur de tänkte på Hjälmsäter när de valde åtgärder.

— Det enklaste är ju att man börjar med det som ligger närmast till hands och det som man har bäst förutsättningar för. För oss är det till exempel ingen idé att välja en punkt som säger att vi ska köra bilar med alternativt bränsle. Däremot är det naturligt att välja att vi ska gå eller cykla när vi ska hem till pensionärerna eller göra ärenden. Det går i alla fall fortare för oss.

Det var heller ingen större omställning att välja att använda miljömärkta materiel för städ, tvätt och hygien.

— Vårt skyddsombud hade redan sett till att det mesta vi använde var miljömärkt.

Att välja att satsa på en buller- och stressfri matsalsmiljö kändes också naturligt, eftersom Mona Karlsson ansvarar för köket en del av sin arbetstid. Här serveras lunch- och eftermiddagskaffe. Det mesta av maten kommer utifrån, men då och då bakar man något till kaffet. Så här års kan det bli en äppelkaka med frukt från äppelträdet på gården.

— Vi vill att matsalen ska vara en trivsam samlingspunkt både för dem som bor i huset och för dem utifrån. För många av de äldre är det viktigt att få sällskap vid matstunden, därför ska det vara inbjudande att komma hit.

Utanför matsalens fönster syns en härlig trädgård i höstfärger. Här finns både fruktträd och bärbuskar. Liksom rabatter placerade i rullstolsvänlig höjd.

— När vi pratar om vad vi skulle vilja ta tag i härnäst, så är det att göra mer av trädgården och kanske anlägga en kompost, berättar Mona Karlsson.

En av de viktigaste bitarna i miljöarbetet är källsorteringen, tycker hon.

Och hon är glad över att det kommunala bostadsbolaget var med på noterna när servicehuset påpekade att området saknade en återvinningsstation.
Man källsorterar allt från köket och den gemensamma verksamheten, däremot inte i pensionärernas privata kök. Om de inte själva vill, förstås.

Just nu är det få av de miljöåtgärder man har valt på Hjälmsäters servicehus som direkt påverkar pensionärerna.

— Det är ju inte så många som direkt lägger märke till att vi har bytt glödlamporna mot lågenergilampor. Däremot fick vi lov att byta ut det första KRAV-märkta kaffet vi hade, för kaffet var det många som klagade på! Men nu har vi ett märke som alla tycks gilla.

Pensionärerna tillhör en generation där sparsamhet är en dygd, även om de inte alltid är direkt miljömedvetna, konstaterar Mona Karlsson.

Många av dem tycker till exempel att det är bra med refill, för då kan man återanvända den första förpackningen. Och fler och fler har KRAV-märkt mjölk i kylen.

Mona skrattar när hon upptäcker att en vägglampett i matsalen är utrustad med en vanlig glödlampa.

— Hjälp, det måste vi åtgärda innan revisionen i november!

Tanken är att de olika enheterna ska besöka och kontrollera varandra. Än så länge har man bara hunnit med en revision.

— Det fungerade jättebra. Vi träffades innan och fick lära oss hur vi skulle göra. Det är roligt att träffas! Man inspirerar och peppar varandra.

Om det är någon som inte får godkänt vid revisionen, så får de en chans att rätta till problemet innan kontrollen görs om en vecka senare.

Hur mycket och vad man kan göra av miljöarbetet är delvis en ekonomisk fråga. Men idén är att man kan pröva olika åtgärder, alla är ju inte lika kostsamma. Inga extra pengar har anslagits för miljöarbetet. Å andra sidan har alla utförare skrivit under sina avtal, och därmed indirekt lovat att se till att det finns utrymme i budgeten för miljöarbetet.

Något annat som begränsar valmöjligheterna är vilka leverantörer som kommunen har ramavtal med.

— Vi var till exempel tvungna att avbryta åtgärden att ha fem KRAV-märkta livsmedel hemma när vi fick en annan leverantör, berättar Mona Karlsson.

För mer information om ”Omsorg om miljön”, kontakta Lars Jonsson, Edhaga Gård,
013-880 65.