Några axplock ur de senaste veckornas tidningar talar för sig själva:

! Skolmatsavgiften på gymnasiet gör att eleverna slutar äta, eftersom deras föräldrar inte har råd att betala. Eleverna får ont i magen, mår illa och har svårt att koncentrera sig. Gissa hur betygen kommer att se ut!

! Socialförvaltningarna följer inte upp vräkta barnfamiljer. Barn tvingas bo i kappsäck med hemlösa föräldrar i åratal. Gissa hur deras framtid kommer att se ut!

! Rosengård i Malmö, denna omskrivna förort, har förvandlats till ett getto av kriminalitet, arbetslöshet, misstro och hopplöshet, visar nu senast Aftonbladets artikelserie. Utan jobb, utan möjlighet att flytta, utan språkkunskaper, utan kontakter med svenskarna, utan godkända betyg. Gissa hur deras samhällssyn kommer att se ut!

! Välutbildade invandrare diskrimineras ofta när de söker jobb — enbart på grund av ett ovanligt, utländskt namn, rapporterar Dagens Nyheter. Trots att Sverige i dag är ett mångkulturellt samhälle vill vi inte acceptera det och öppna dörrarna till våra arbetsplatser. Gissa vilka signaler detta ger!

! Arbetsgivarna slår på trumman och varnar för personalbrist och outbildad personal i vård och omsorg. Samtidigt ökar arbetslösheten snabbt i Kommunal, och utbildade undersköterskor väljs bort till förmån för billigare anställda ”direkt från gatan”. Gissa vad detta säger till unga som ska välja yrke!

När detta skrivs pågår Kommunals aktiviteter för att visa hur viktig välfärden och välfärdsarbetarna är.

Vår svenska modell är inte perfekt, den måste leva i förändring. Det är bättre att bygga vindkraftverk än vindskydd. Men utan tre viktiga fundament kommer alltihop att rasa:

1 Vi måste ha arbete åt alla.

2 Vi måste ha en skola för alla.

3 Vi måste ha ett skyddsnät som ger de mest utsatta lika chanser att klara båda delarna.

I dag bor svenskar och invandrare sällan sida vid sida. Arbetsplatsen, idrotten och skolan är de enda mötesplatser vi har kvar för att bygga relationer, framtidstro och minska misstänksamhet och fördomar. Då får vi inte fuska med arbetsmarknadspolitiken — utan kraftigt utöka den. Vi måste bygga idrottshallar i stället för parkeringshus. Vi får inte sortera fattiga och rika i olika skolor, utan öppna dem, med aktiv politik för mångfald och jämlikhet. Vi måste vilja något mer än rätten att välja.

Rosengård och andra invandrartäta förorter får inte lämnas åt sitt öde med socialbidrag, trångboddhet och passivitet. Sverige måste komma till Rosengård, välfärd där åstadkoms på samma sätt som i resten av samhället: Genom arbete, genom studier, genom att behövas och känna att det är meningsfullt att ta tag i sitt liv. Då skapas framtidstro — och endast så skapas det goda samhället för alla.