När det blev klart att Alkoholinförselutredningen skulle lägga fram ett förslag om att sänka den svenska spritskatten med 40 procent vid nyår, slängde sig Sofia Modigh på telefonen. Nu gällde det att snabbt mobilisera motkrafterna.

På två dygn hann det bli demonstrationsplakat och flygblad, helsida i Dagens Nyheter, ett upprop undertecknat av 41 kända svenskar och flera torgmöten. Sofia Modigh, ansvarig för IOGT-NTO:s alkohol- och narkotikapolitiska arbete, konstaterar att kampviljan är god inom nykterhetsrörelsen.

Vad är det som driver dig i ditt arbete mot alkohol och narkotika?

— För mig är det framför allt en fråga om solidaritet. Solidaritet med de drabbade, med barn till alkoholister och missbrukarna själva. Alkoholen är ett problem i vårt samhälle — och skapar problem. Ju mer man jobbar med de här frågorna, desto mer ser man problemet. Och när man väl har börjat se kan man inte bli blind igen.

Om du nu inte tror att regeringens recept fungerar för att förhindra inflödet av sprit i landet, hur vill du då stoppa spritfloden?

— Vi måste framför allt sänka införselkvoterna. Sedan tror jag att man kan komma fram till andra konstruktioner som också hindrar alkoholen från att komma in över gränserna. Jag skulle till exempel kunna tänka mig en 48-timmarsregel när man åker utomlands. Ingen alkohol med hem om man inte har varit borta minst 48 timmar. Men jag kan också tänka mig strängare lagar mot langning och ökade resurser till tull och polis.

Regeringens utredare Kent Härstedt har sagt att det är ett ”nödvändigt ont” att spritkonsumtionen ökar och folkhälsan försämras när man sänker spritskatten. Vad säger du om det?

— Argumentet att det här är det enda vi kan göra, att man resignerar inför tanken att konsumtionen fortsätter att öka — det gör mig så upprörd. Jag tycker att det är sorgligt att politikerna upplever att de har så lite makt att förändra. Varför har de då blivit politiker?

— Målet måste vara att sänka konsumtionen. Att sänka spritskatten sänder helt fel signaler. Vi vet att detta kommer att öka konsumtionen. Vilket leder till mer våld, fler trafikskadade och fler barn som växer upp med missbrukande föräldrar.

I utredningen har man räknat med att totalkonsumtionen ska öka med två procent när man sänker skatten.

— Det är inte någon trovärdig siffra. Erfarenheter från andra länder visar att det råder i det närmaste ett linjärt förhållande mellan hur mycket man sänker skatten och hur mycket mer folk dricker. Den 30-procentiga skattesänkningen i Finland resulterade också i en 30-procentig konsumtionsökning.

Vad går ditt arbete som alkohol- och narkotikapolitisk ansvarig ut på?

— Det är mycket opinionsbildning och lobbying. Jag planerar och genomför kampanjer, organiserar och genomför uppvaktningar och paneldebatter. Det blir både i kommuner, riksdag och i Bryssel.

Vilka verktyg har du för att nå ut, för att påverka?

— I Sverige är det viktigt att jobba politiskt om man vill påverka, det är vår tradition. Vi jobbar mycket mot kommuner och landsting. Det är ju kommunerna som får betala alkoholens skadeverkningar. Jag upplever att det finns en stor vilja hos kommunerna att arbeta drogförebyggande.

Hur är det att arbeta med nykterhetsfrågor idag, är det med- eller motvind?

— Jag tror inte att man någonsin upplever att man har medvind när man arbetar inom nykterhetsrörelsen! (skratt) Det ligger ju i sakens natur att man inom rörelsen protesterar mot sådant man uppfattar som rådande missförhållanden. Sen är det lite dubbelt det här. För när alkoholproblemen ökar i samhället, då får vi fler medlemmar — och det är väl att ha medvind. Samtidigt upplever vi det som en motvind när konsumtionen går upp.

Hur ser du på dina och IOGT-NTO:s möjligheter att arbeta med alkohol- och drogfrågor inom EU?

— Mycket optimistiskt. På Europanivå upplever jag faktiskt en tydlig medvind. Jag tillhör dem som först sa nej till EU, just på grund av alkohol- och narkotikapolitiska skäl. Men det har hänt oerhört mycket på tio år. För tio år sedan fanns inget intresse alls för alkohol- och folkhälsofrågor. I dag finns frågorna med på agendan. Ett exempel är Frankrike, som fick rätt i EG-domstolen att behålla sin mycket stränga reklamlagstiftning. Jag tycker också att vi som ideell organisation blir väl sedda i Bryssel.

Kan nykterhetsrörelsen få en ny storhetstid?

— Nykterhetsrörelsen tar sig nya skepnader tror jag. Hur många tänker tillexempel på att KRIS är en nykterhetsorganisation? (KRIS står för föreningen Kriminellas Revansch i Samhället.) Straight Edge och veganrörelsen, som ju båda är radikala ungdomsrörelser, har också alkoholen som en fråga. Jag tror att de unga kanske hittar nya sätt att jobba på, men vi ställer gärna upp och finns där som en resurs för dem. Vi har ändå 125 års erfarenhet av de här frågorna. Och inget har lyckats ta kål på oss än!

Har du aldrig druckit alkohol?

— Nej, aldrig. Det är liksom inte min grej. Jag röker inte heller. När jag var yngre höll jag på med elitidrott och spelade fotboll.

Vilket bemötande tycker du att du får som nykterist?

— Tyvärr är det ofta ett socialt handikapp. Man blir ständigt ifrågasatt. Jag dömer inte dem som dricker, men de dömer mig. Den allmänna synen är att en nykterist är en trist typ som säger nej till allt. Men jag brukar säga att de som orkar ta ställning är självständiga, starka och livsbejakande personer!