Det kunde gå så många nätter av nattliga promenader

med knutna händer och kolsvarta tankar.

Övrigt lösöre,
såsom krossade revben och svalda tårar

blev sällskapet som avslöjade den malande hungern som gnagde i sinnet.

Det kunde gå så många dagar
där ögonblickar gjorde sig påminda,

tankarna arkiverade fotografier,
en enkel morgonrutin före frukosten.

Övrigt lösöre, såsom klister och pappersremsor blev sällskapet

som avslöjade hemlängtan
som bubblade i djupet.

På främmande jord,
på nederlagets stege av förfädernas minnen,

hopkrupna,
tätt sammanpackade,
ej fullbordade,

tigande ord
gick i sina egna tankar
tillbaka till den plats

där luften färgades grå av allas uppbrända drömmar.