Det är inget du står och skrävlar om i baren att du jobbar på ett sjukhus, om du inte är läkare förstås, säger psykologen och forskaren Hans Robertsson på Arbetslivsinstitutet.

Han blev nyligen klar med sin avhandling om manliga sjuksköterskor, en av de grupper som av forskarna kallas för manliga brytare. Männen som jobbar i kvinnodominerade yrken. Ett många gånger krävande uppdrag, enligt den än så länge lilla forskning som finns.

— Killar som går in på sådana här områden hotar det skrangliga manlighetsprojektet, säger Hans Robertsson

Ett exempel på hur detta kommer till uttryck har han stött på i sina intervjuer av killar på sjukhus. Många av dem har någon gång fått frågan varför de inte vidareutbildar sig till läkare.

— De möts av en omgivning som hela tiden säger: här kan du inte stanna.

De gör det inte heller. Många män i kvinnodominerade yrken klättrar vidare eller byter bransch.

Men det beror inte nödvändigtvis på att de hamnat fel eller tycker att de ska ha mer manliga jobb, påpekar Marie Nordberg, som är doktorand i etnologi vid Centrum för jämställdhet.

— Det kommer bort lite i debatten att de här miljöerna är tuffa miljöer att jobba i med mycket nedskärningar. Huvuddelen av de kvinnor jag har intervjuat är sjukskrivna eller omplacerade medan männen vandrar över i andra jobb när de har fått nog, säger hon.

I Kommunal är en femtedel av medlemmarna män, enligt den senaste medlemsstatistiken. Ungefär hälften av dem jobbar i kvinnodominerade yrken.

Marie Nordberg ställer frågan i sin avhandling om dessa män är jämställdhetens spjutspets. Hon har i sin forskning bland annat studerat personal på förskolor.

Vad som komplicerar är att jämställdhetsidealet har förändrats radikalt, från likhetstänkandet på 70-talet till dagens mångfaldstanke.

— Det är en annan rollmodell i dag. Män ska tillföra manliga perspektiv och bidra med manlighet. Men de hamnar lätt i en dubbelhet. De ska å ena sidan göra de kvinnliga sysslorna och samtidigt stå för det manliga.

Hon pekar på att de här männen straffas, som hon uttrycker det, lönemässigt. Något som inte gäller kvinnor som väljer mansdominerade yrken på samma sätt.

— De här männen får sämre karriärmöjlighet, sämre livslön än de killar som väljer traditionellt. Ofta är de gifta med kvinnor också som även de har låg lön.

Enligt den forskning Hans Robertson har gjort är det inte bara så att männen på kvinnodominerade jobb gärna går vidare i karriären. De hamnar också lätt i förtroendepositioner på jobbet, på fackliga uppdrag till exempel.

— Slarvigt uttryckt kan man säga att det finns en kvinnlig kultur som håller andra kvinnor tillbaka. En kille bryter redan mönstret med sitt kön. Det är lättare för andra kvinnor att han tar det fackliga uppdraget till exempel, säger Hans Robertsson.

När det kommer in fler män i kvinnodominerade yrken uppstår en förväntan på att lön och status ska höjas i yrket, säger både Robertsson och Marie Nordberg.
— I de gamla öststaterna var de flesta läkare kvinnor och där hade läkaryrket mycket lägre status än vad det har här. Det visar tydligt att det är en social konstruktion, säger Hans Robertsson.

Frågan är vad som händer med könsrollsmönstren när en ”brytare” kommer in.

Förstärks de rent av?

— De återskapas kanske. Killar får gärna göra de tekniska sakerna som att byta propp, ta hand om datorer och liknande. Och det finns en kvinnlig ”pass opp-stil”. Om en kille glömmer sin kopp vid fikabordet kan det låta att stackars Pelle har så mycket att tänka på. Man ställer inte lika höga krav på killar, säger Hans Robertsson.