Skolledningen har svårt att förstå vårt arbete. Det finns ingen beskrivning över vad exakt en elevassistent ska göra. Det står inte heller något om vårt ansvarsområde. Därför är det svårt att veta exakt vad som förväntas av oss. Samtidigt har vi otroligt stort ansvar för eleverna. Det säger elevassistenterna i Ljusnarsberg i munnen på varandra.

Sju elevassistenter arbetar i kommunens tre grundskolor. Det är studiedag och Ljusnarskolan är tom på elever. I ett klassrum med neddragna rullgardiner mot den skarpa vårsolen har elevassistenterna sin första gemensamma träff.

De ägnar hela förmiddagen åt ett öppet samtal med skolpsykologen Birgitta Palm-Andersson om hur det fungerar på jobbet. Med eleverna, med föräldrarna, med skolpersonalen och med skolledningen.

På eftermiddagen ska de diskutera en generell arbetsbeskrivning som ska gälla för kommunens elevassistenter. De vill ha svart på vitt vilka arbetsuppgifter en elevassistent ska utföra. Annars är man med i skolarbetet men ändå inte, menar de.

Det blir också svårt att utvecklas inom yrket eftersom elevassistenter ofta har visstidsanställningar. Otryggheten gör att motivationen att utvecklas i yrket minskar.

— Man slängs runt. Skolledningen ser det som att vi sitter och leker hela dagarna och tar inte vårt arbete på allvar. De senaste fyra veckorna har jag vid flera tillfällen fått lämna den elev vi är anställda för, för att ta gymnastik- och matematiklektioner och arbeta i skolbespisningen. Jag kan göra det, men det barn vi anställts för att ta hand om blir lidande, berättar Per Käck.

Han och arbetskamraten Christina Severin är anställda för att hjälpa en enda elev med stort hjälpbehov. De dagar Per får gå iväg för att det fattas personal på annat håll i skolan får Christina ensam klara av att hjälpa eleven. Hennes kritik är ännu hårdare:

— Många känner att man är som en piga för lärarna. De förstår inte det arbete vi utför.

Eivor Palm har arbetat många år på skolan, snart går ”hennes” nior ut. Men Eivor är inte enbart elevassistent. Hon har NO-lektioner en gång i veckan. Både hon och arbetskamraten Pernilla Sjögren är också klassföreståndare för var sin niondeklass. De delar på arbetsuppgifterna med en klasslärare. De har utvecklingssamtal och föräldrakontakt för en vanlig skolklass utöver elevassistentjobbet.

— Jag har vikarierat i matematik i 7:an, 8:an och 9:an. Jag har egna schemalagda NO-timmar. Jag får planeringen av NO- läraren på tisdag eftermiddag. Sedan får jag sitta hemma på kvällen och plugga för lektionen på onsdag. Jag är ju ingen lärare, säger Eivor Palm.

När elevassistenterna jobbar som lärarvikarie 60 minuter får de ta ut 18 minuter i kompledighet. En lärare som vikarierar för en annan i 60 minuter får en och en halv timme i kompledighet.

För klassföreståndarjobbet får Eivor och Pernilla ett lönetillägg på 500 kronor i månaden. De kommer då upp i 16 900 kronor i månaden, med uppehållslön. För de övriga vikariaten får de ingen ersättning alls, berätter Pernilla Sjögren.

— Skolan sparar hur mycket som helst personalkostnader på att elevassistenter går in och vikarierar, säger hon.

Att vara elevassistent och ha undervisning och lärarvikariat på samma skola är problematiskt, eftersom eleverna har stark känsla för hierarkier, berättar de.

— De dubbla rollerna försvårar vårt arbete. När vi är i klassen och läraren är där får vi stå tillbaka. Sedan när vi vikarierar som lärare ska vi vara en auktoritet, vilket är omöjligt, berättar Pernilla Sjögren.

Kommunals ombudsman på förbundskontoret, Christina Bondelid, berättar att det är omöjligt att komma ifrån olika placeringar inom det egna avtalsområdet.

— Det kan hända att det uppstår en akut personalbrist i köket och då kan en elevassistent hoppa in. Men om ett barn behöver två assistenter så blir det behovet inte mindre för att det fattas folk någon annanstans.

Cristina Bondelid uppmanar kommunalarna i Ljusnarsberg att kontakta sin sektion.

— De måste se vilka delar som handlar om avtal med arbetsgivaren och vilka delar som är politiskt fattade beslut vilka används på fel sätt av kommunen, säger hon.

Ett annat problem är de otrygga anställningsvillkoren. Tre av de sju elevassistenterna har visstidsanställningar.

— Jag fick en tre månaders anställning från terminsstarten. Nu är behovet stort, i nästa andetag ska de skära ner, säger Janne Johansson.

Jennie Andersson arbetar på samma skola som Janne. Hon vill helst vara kvar, men hittar hon ett fast arbete kommer hon ta det, berättar hon.

— Det ligger också ett varsel på elevassistenttjänster i kommunen, några av oss kommer att försvinna till sommaren. Men vi vet ingenting, varslen fick vi veta via Bergslagsposten, säger Jennie Andersson.

Kommunen borde ta fram vilka resurser som krävs och bestämma sig för vad de vill ha. Visstidsanställningar gör att folk försvinner. Det man har lärt sig går förlorat, menar de.

På kommunförbundet menar chefen för skolsektionen, Louise Fernstedt, att de många visstidsanställningarna beror på att det är den enskilde elevens behov och kommunens ekonomi som styr anställningarna.

— Elevassistenter är inte en kategori, de anställs utifrån elevens behov, som ser så olika ut. Därför blir förutsättningarna olika för olika anställda. Flyttar en elev försvinner behovet till exempel, säger Louise Fernstedt.

På Kommunal är Christina Bondelid på samma linje. Att det är svårt med fasta anställningar eftersom det är elevens behov som styr anställningarna. Men det finns lösningar som kan underlätta menar hon.

— Man kan anställas som barnskötare/ elevassistent av kommunen. Och vara inställd på en viss rörlighet mellan olika arbetsplatser.

Vid ett senare samtal berättar Pernilla Sjögren att två av elevassistenterna i Ljusnarsberg kommer att förlora sina jobb. Två andra omplaceras till en annan skola. Arbetet med att ta fram en arbetsbeskrivning är fortfarande på gång.

— Förbundet måste börja fundera på våra frågor, säger Pernilla Sjögren. Det vi vill veta är hur andra elevassistenter gör på andra håll i landet. För det är märkligt att det är helt upp till skolchefen att bolla med oss. Vad vi känner just nu är att vårt arbete inte prioriteras.