Vad gör det att publiken har gått hem?

Vad gör det att teaterbyrån alltid är stängd?

Vad gör det att pjäserna inte spelas?

Vad gör det att skådespelarna går arbetslösa
och har kastats ut från teatern,

inte för att de spelade dåligt teater

men för att de var politiskt obehöriga

och därför bannlysta som kättare av modets tyranni

som bara kräver ytlighetens trenders följsamhet

och sanktionerar mobbning av allt okonventionellt

(läs: antimodernistiskt, klassiskt, vackert och traditionellt).

Teatern lever ändå med dess ospelade pjäser

vilkas karaktärer aldrig dör men lever sina egna liv

i tidlöshetens oförglömlighet och evighet.