Rester av gammalt skråväsende har följt skorstensfejarna långt in på 1900-talet.
Karriärstegen med lärlingar, gesäller och mästare har levt vidare, och allt har styrts av regler, ända sen 1600-talets brandordningar i städerna. Mästaren som en patriark, praktiskt sett oavsättlig och med monopol inom sitt område har haft stor makt.
Familjemedlemmar har ofta varit med i rörelsen, och detta finns kvar in i våra dagar. Det var ibland omöjligt att arbeta fackligt för bättre arbetsmiljö och arbetsvillkor.

Gunilla Peterson, filosofie doktor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet har skildrat sotarnas arbete och fackliga strategier åren 1940 — 80, då sotarnas fack, Skorstensfejareförbundet SSF gick samman med Kommunal. Hon har gjort det på uppdrag av Kommunal, och resultatet presenteras nu i boken ”Knopare”. Det är en grundlig och vetenskapligt pålitlig skildring som samtidigt inbjuder till läsning med ett levande språk, och historiska och nutida bilder.

I ”Knoparna” — sotare på sotarspråket Knoparmoj — kan man läsa om livet i sotarkamrarna som ofta låg i mörka källare där kläderna inte torkade över natten och möglet växte på väggarna. Det var ofta svårt att nå resultat fackligt, först då arbetsrättslagarna kom på 1970-talet fick de anställda verktyg som kunde ge dem inflytande och en bättre arbetsmiljö.

I slutet på 1930-talet var sotarna en höglönegrupp i arbetarkollektivet, och redan under mellankrigstiden hade de sjuklön och semester inskrivet i avtalen. Men andra grupper kom ikapp, och sotarna kunde inte räkna med sådant som löneglidning.

Alla stora händelser skildras, som den stora och dramatiska konflikten med strejk och lockout 1977, kampen för kommunalisering och vägen in i Kommunal i slutet av 1970-talet.

Allt material som samlats in i form av intervjuer och annat som underlag för boken lämnas nu över till Arbetarrörelsens arkiv för att finnas tillgängligt för andra forskare och intresserade.