— Vi ser en möjlighet för individen att komplettera välfärdstjänsterna över en viss nivå ur egen ficka, säger Per-Lennart Börjesson, en av tjänstemännen på finansdepartementet som skrivit utredningen.

Går det att utveckla välfärdstjänsterna utan att överge den princip som funnits i den svenska välfärdsmodellen, att var och en vid behov ska kunna få välfärdstjänster efter betalningsförmåga?

— På lång sikt så tror jag att svaret är nej.

Därmed går finansdepartementets tjänstemän in på den väg som redan statsminister Göran Persson med flera stakat ut. För att klara välfärden måste medborgarna skjuta till utöver skattsedeln.

Även om statsministerns utspel i höstas handlade mer om socialförsäkringarna.

Långtidsutredningens budskap till politikerna är att redan nu bereda marken för en ny välfärdsmodell.

— Det här arbetet tar tid och man bör påbörja förändringsarbetet innan efterfrågan på välfärdstjänster ökar 2015, säger Per-Lennart Börjesson.

Långtidsutredningen är, kan man säga, en ständigt pågående utredning. Med jämna mellanrum (det var fyra år sen sist) kommer den med tänkbara framtidsscenarier för Sverige och den ekonomiska utvecklingen. Det finns inga direktiv till utredningen och dess uppgift är snarare att skapa debatt än att komma med konkreta förslag.

Den här gången har utredningen valt att fokusera på hur vi ska finansiera den framtida välfärden. Och i korta drag resonerar tjänstemännen så här:

Efterfrågan på välfärdstjänster kommer att öka i omfattning framför allt från och med 2015 av demografiska skäl. Hushållens disponibla inkomster kommer också att öka och det skulle göra att även kraven på välfärdens kvalitet ökar.

För att möta dessa krav krävs mer resurser och då finns fyra olika alternativ, enligt utredningen.

• Höjda skatter. Ingen framkomlig väg, enligt utredningen, bland annat därför att det leder till ökade marginaleffekter. Dessutom anser utredningen att det kan bli svårt att få acceptans för skattehöjningar i takt med att den offentliga sektorn får allt svårare att leverera det som förväntas.

• Ökad tillväxt. Förstärker inte resurserna tillräckligt, enligt utredningen.

• En effektivare användning av den personal som finns. Men det går inte att göra i sådan omfattning att det skulle kunna lösa problemen med resurserna, enligt utredningen.

• Alternativa modeller till finansiering av välfärdstjänsterna.

Utredningens huvudlinje och man har kommit fram till tre tänkbara alternativ till dagens system.

Och det alternativ som utredningen framhåller är att införa ett basutbud av välfärdstjänster. Över en viss nivå får medborgarna själva betala ur egen ficka med hjälp av till exempel egna försäkringar.

Det skulle ge tillräckligt med resurser på lång sikt. Men tjänstemännen påpekar att det står i strid med viktiga principer i den svenska välfärdsmodellen.

De två andra alternativen som man diskuterar, höjda avgifter och att kommunerna prioriterar bort viss verksamhet, avfärdas som otillräckliga förslag.