Som en kall kniv i ett smörpaket. En glömd deg som en gång jäste av iver.

Ett gapande hål, där hjärtat en gång pumpade ut kärlekens budbärare dit alkohol och kolesterol byggt en ogenomtränglig mur av sten
under de senaste trettiosju oktobrarna.

De första blossen ur den vackert snidade pipan på stugväggen hittar sin väg ut i poppellunden när själen tar farväl av det
förgängliga i krematoriet.

My soul has left the building.