Han tycker att det är bra med rökförbud, eftersom människor utsätts för passiv rökning, men passiv snusning finns inte.

– Jag lägger inte in snus inför en patient, det hör till min uppfostran, säger han. Men har jag redan lagt in, så gör det ingenting.

Ambulansföreståndaren Britt-Marie Jonsson informerar på om förbudet på arbetsplatsen och om att landstinget är generöst med hjälp till dem, som vill sluta röka eller snusa. Däremot tänker hon inte kontrollera om anställda snusar eller ej.

I början på 1990-talet beslutade politikerna att landstinget skulle vara tobaksfritt. Det blev förbjudet att röka i och nära arbetslokalerna, på arbetstid och i arbetskläder. Samma regler gäller nu för snus.

Solweig Gustavsson är ordförande i Kommunals sektion och med i tobaksgruppen, där alla fackförbunden har representanter. Hon säger:

– Vi har inte ändrat landstingets policy, vi har bara betonat snus mer än förut. Det har aldrig funnits några straff för den som bryter mot policyn.

Hon betonar att reglerna inte skiljer på folk och folk, reglerna gäller inte bara i patientvård utan också i köket och på kontoren.

Två sjuksköterskor arbetar heltid med tobaksfrågor. Anna Nicolausson är en av dem. Hon förklarar att rökning och snusning är en hälsofråga och att arbetsgivaren ska bry sig om sin personal. Dessutom ska man ta hänsyn till patienterna och vara en förebild för dem.

Vad de anställda gör på sin fritid lägger sig arbetsgivaren inte i. Men all betald tid räknas som arbetstid, det vill säga även kaffepauser. Lunchrasten är fritid.

– De flesta landstingen har en tobakspolicy och rökförbud på arbetsplatsen. Grunden är lagstiftningen om att offentliga lokaler ska vara rökfria, säger Ingvor Bjugård, utredare på Landstingsförbundet. De flesta har inga rökrum längre, utom för patienterna.