Försöket i Sveg gjorde både vården och räddningstjänsten till vinnare, visar en utvärdering.

— Skulle det här vara något för mig? Att hjälpa gamla människor att duscha och byta blöjor, skulle jag klara det?

Kalle Solsten har varit svetsare, och jobbade efter det som kanslist på LO-sektionen. Sedan 25 år är han också deltidsbrandman i Sveg. När möjligheten kom att bli fast anställd som brandman och kombinera jobbet med arbete i vården anmälde han sitt intresse, men först efter en viss tvekan. Idag ångrar han sig inte.

— Det är väldigt roligt att arbeta med människor. Det där med att ”torka skit” visade sig bara vara en liten del av jobbet. Man känner att man gör en viktig insats och man får så mycket tillbaka.

Idén till Svegmodellen föddes hos brandmännen själva. I Sveg som i många andra kommuner är det svårt att få tag på deltidsbrandmän. Varför inte heltidsanställda brandmän, som en del av arbetstiden kunde jobba i vården? Där är det också ont om folk, särskilt män.

En av dem som kläckte idén var Mats Westling, som är platschef på Inlandsbanan i Sveg och deltidsbrandman. Han har själv känt av svårigheten att kombinera jobb och deltidsuppdrag.

— Det är få arbetsgivare som vill ha anställda som plötsligt rusar ifrån jobbet vid ett larm. Man kan heller inte åka iväg på uppdrag i sitt jobb eftersom man måste befinna sig i närheten av brandstationen under sin jourvecka.

Egentligen var det så enkelt, menar brandmännen. Man höjer kvaliteten, tillför något till både räddningstjänsten och äldrevården.

Kalle Solsten jobbar på servicehuset Senioren när Kommunalarbetaren kommer till Sveg. Han sitter invid en kvinna i restaurangen och hjälper henne att äta fläsklägg och rotmos. Sen går han hem till Karin Åslund och hjälper henne med träningen, hon ska stärka sina muskler på en ”cykelmaskin”. Hon sitter i rullstol och har papiljotter i håret, och även det kan Kalle fixa om det kniper. De skojar och pratar medan Karin trampar.

På sjukhemmet är de flesta lite orörliga och inte så talföra. Kalle följer med oss dit för att vi ska ta en bild. Hit ska han nästa vecka, och några äldre hejar på honom och undrar varför det var så länge sen han var där. Nere på brandstationen finns den här veckan Lars-Erik Näslund som är förman, och Anders Hastedt som är brandman.

Ett plus för räddningstjänsten är att det nu alltid finns två i deltidsstyrkan på dagtid på brandstationen. De kan planera övningar, hålla i utbildning för skolelever, underhålla materiel, laga bilarna, fylla pulversläckarna och åka ut till de sex andra deltidsstationerna i Härjedalen med material.

För vården innebär modellen att det kommit in män som visserligen inte har undersköterskeutbildning, men som är vana vid att möta människor i svåra situationer, och som kan ta i och lyfta. Och så kan de prata om fiske och älgjakt med gubbarna, påpekar någon.

Hösten 2001 drog försöket i gång. Allt var inte frid och fröjd, informationen var dålig och mycket var outsagt om hur det skulle fungera i praktiken. För Kommunals sektion i Sveg var det inte heller så lätt. Å ena sidan tyckte alla att försöket var bra, å andra sidan kom deltidsanställda i vården i kläm, de som stod i kö för att gå upp i arbetstid. Här halkade brandmännen in via en gräddfil. Nu, snart två år senare, verkar alla vara överens om att brandmännen ska stanna i vården, en del osäkerhet och frågetecken har försvunnit. De som har anmält att de vill ha mer arbetstid, (enligt paragraf 4:1 i avtalet) verkar få det trots tillskottet av brandmän.

Det är bara den korta och oplanerade frånvaron som brandmännen ska täcka, därutöver ska de vara en extra resurs. På helgerna efter sin vecka på brandstationen jobbar de i vården samtidigt som de har jour. Men även annars får de ibland ha jour även då de jobbar i vården, för att täcka upp för någon annan, eller vid ett stort larm som kräver en stor insats.

— Att jag har fått springa ifrån har hänt mig en gång, säger Lars-Erik Näslund. Jag var på servicehuset och hjälpte just en kvinna från toaletten när larmet gick. Det gick bra. Det är lättare på sjukhemmet där det finns annan personal i närheten.

Kanske kan det bli problem på sommaren, med långa insatser vid skogsbränder och trafikolyckor. Men det är problem som går att lösa, tror brandmännen.

Svegmodellen blir kvar i Sveg, det har kommunen nu bestämt. Den utvärdering som gjorts ger modellen godkänt med råge. Budgetmässigt går det ihop och ger t o m pengar över; vikariekostnaden i vården går ner, liksom kostnaden för deltidsbrandmännen, och räddningstjänsten kan öka intäkterna för tjänster och utbildning som de heltidsanställda kan genomföra.

I utvärderingen som bland annat bygger på enkäter finns citat som visar hur försöket uppfattats: ”det har blivit bättre än jag trodde, det fungerar ju bra” (brandman), ”vi har blivit lite gladare, vi skojar mer, de har stort tålamod, de kan göra lite andra saker, t ex laga rakapparater, sätta upp tavlor och ta i lite mera när det gäller lyft”, (vårdpersonal).

Stefan Eriksson är arbetsledare på sjukhemmet och har tränat brandmännen i omvårdnad, sådant som lyftteknik, sätta in hörapparater, sätta bäcken, mata och annat.

— De är mogna, inte rädda för att ta kontakt och har ett lättsamt sätt. De är vana att ta hand om, och kan bemöta de gamla på ett bra sätt.

Sen kan det finnas andra poäng. Brandmännen har ögon för säkerhet och brandrisker som inte vårdpersonalen har. Och i varje utryckningsgrupp finns det nu brandmän som kan servicehusets och sjukhemmets korridorer, och känner många av de äldre. Det i sig skapar en större säkerhet, om något skulle hända.

Men i framtiden behöver det inte bara handla om räddningstjänst kombinerad med vårdjobb:

— Vi vet att det finns intresse både från skolan, fritidsverksamheten och barnomsorgen. Det skulle vara utmärkt att kombinera jobb där med att vara deltidsbrandman, säger Kalle Solsten.