…och i hennes rum fladdrar de vita gardinerna och solen strimlor sig igenom och överallt ligger rena strumpor och smutsiga
strumpor och dagstidningar och oavslutade dikter och avslutade dikter och integralkalkyler och senaste rön om genforskning och en
katt sover i hennes obäddade säng bland rosor och blad och detta ljus som fyller allting allting allting och det är snart nitton år
sen jag träffade dig för första gången och nu sitter vi köket en tisdagseftermiddag och dricker kallt kaffe efter att ha letat
efter din plånbok och ditt busskort och din agenda och din trasiga mobil och en uppsättning matematiska formler och ett sjökort
över södra skärgården och plötsligt minns du att du skulle börjat jobba för en timme sen och du har en stor fläck på tröjan men du
tänker på allting och ingenting och hela ansiktet strålar av glädje och vänlighet och ojsan hoppsan är du helt försvunnen som
äppelblom om våren och jag hör min röst men lilla vän du glömde ta på dig skorna…