I Österrike kallar man dagarna i rötmånaden för hunddagar. Och det är ett passande namn på den här obehagliga filmen.
Sex historier om olika människor sammanflätas — och det är mycket tragik, sexuell makt, kontroll och våld som bubblar upp och visar sig i all sin nakna förskräcklighet. Det här är Seidls långfilmsdebut efter mängder av dokumentärfilmer, vilket märks. Det finns en rejäl dokumentär känsla i hela filmen.
Det är svårt att värja sig mot att det som sker på filmduken inte händer på riktigt. ”Alla människor är hemska” är bland det sista som sägs i filmen. När man har sett den är man nästan beredd att hålla med. Mycket är direkt frånstötande samtidigt som det inte går att komma ifrån att den är mycket bra.
