Mirna är en av de ovanliga ungdomarna som har valt omvårdnadsprogrammet i gymnasiet. I år är det något fler ungdomar runt om i landet som vill studera vård och omsorg men de är långt färre än vad som kommer att behövas i framtiden. Hur kommer det sig att Mirna har valt just vården?

— När andra mår bra, mår jag bra. När jag valde utbildningen tänkte jag i första hand på vad jag vill. Det är att hjälp andra människor.

För att pröva om det var rätt val gjorde Mirna sin två veckor långa prao på Malmö Allmäna Sjukhus (MAS), på kirurgen avdelning 8. Dit kommer både gamla och unga patienter efter operationer. Hon fick vara med när stygn togs bort och sprutor gavs. I början kändes det jobbigt, det skakade i benen. Sedan vande hon sig. Men innan praktiken började var Mirna orolig över vissa arbets-uppgifter.

— Jag ville inte byta blöjor och sånt men jag behövde inte göra det. Jag fick läsa högt, spela spel och sysselsätta patienterna. De som arbetar där berättade att vissa saker var svåra i början för dem också, men att man vänjer sig med tiden. Jag fick tvätta av patienterna och det kändes lätt. Det var helt okej.

Omvårdnadsprogrammet är inte populärt i Mirnas skola. Förutom henne är det fyra – fem andra tjejer som har valt det. Inte en enda kille. Jättemånga i hennes klass, särskilt killarna vill bli chefer eller jobba med datorer. Datorer har kanske blivit en killgrej. Och vissa vill ha makt och pengar, funderar Mirna. För någonstans är Mirna medveten om att ett arbete inom vården inte ger något av dessa.

— Men jag kommer inte att må bra enbart av att tjäna pengar eller göra saker bara för min egen skull. Att hjälpa andra gör livet meningsfullt, säger Mirna och låter långt mognare än sina 16 år.

Mirna bor vid Möllevångstorget mitt i Malmö, eller ”Möllan” som man säger om man har bott där ett bra tag så som Mirna har gjort. Och känner ”alla”. Kompisarna träffar hon på Folkets park när vädret är fint. Då sitter de på gräsmattan. Annars brukar de träffas hemma hos varandra och mysa. Mirna är äldst av fyra syskon och hennes föräldrar är jätteglada över hennes val att studera till undersköterska. De längtar efter att se henne i den vita rocken.

Mirnas mamma är lärare, pappa är byggnadsingenjör. Men för Mirna har det inte alltid varit självklart med studier. När hon gick i åttonde klass var hon skoltrött. Det fanns saker hon inte förstod men hon skämdes för att fråga lärarna.

— Jag trodde inte att jag skulle klara mig. Bara för att jag är utlänning, att det skulle vara svårt att få jobb. Mina kompisar har sagt att jag inte ska tänka så. Att jag istället ska satsa på det jag vill bli. De sa: det är bättre att kämpa och misslyckas än att vara misslyckad utan att ha kämpat alls.

— Tidigare sköt jag upp läxor och kämpade inte. Om jag inte förstod, tog jag inte reda på det, men sen lärde jag mig att fråga. Jag har underbara lärare, de har stöttat mig. Trots att jag ibland har varit tråkig säger de ”kom igen!”

Så Mirna tog till sig både kompisarnas och lärarnas uppmaningar. Under de två praoveckorna på MAS fick hon också höra att hon var jätteduktig.

— De som arbetade där sade att de skulle vilja ha en sån som jag. Så jag tänkte att jag har en framtid i alla fall.

Mirna tror inte att hon kommer att arbeta som undersköterska särskilt länge. Hon vill läsa vidare och bli barnmorska. Varför vet hon inte mer än att hjälpa fram ett nytt barn verkar spännande. Något man mår bra av. Mirna med de kloka ögonen och med leendet som inte verkar försvinna från läpparna, tror att om man vill något jättemycket kan man nå dit till slut. Men det finns också dagar då hon undrar om det inte skulle vara roligare att jobba med annat än vården. Kanske på HM med att sälja kläder. Men så tänker hon att det är viktigt att ett yrke känns meningsfullt.

— Vad tjänar jag på att sälja kläder? När jag hjälper andra känner jag mig hel. Jag har själv fått mycket hjälp, folk har stöttat mig när jag har behövt det.

En framtidsdröm för Mirna är att jobba utomlands. Kanske någonstans i Afrika eller i Palestina.

— När jag ser barn dö vill jag vara på plats och hjälpa till. Visst kan det vara farligt och skrämmande. Men hellre göra något bra för då får jag något tillbaka.

En annan framtidsdröm är att ha barn och stor familj. Men det är många år kvar till dess. Först ska Mirna gå till Folkets park för att möta kompisarna och fira vinsten i skoltävlingen.

Färre vårdelever

• I dag har gymnasieskolornas omvårdnadsprogram 4 487 platser vilket är en minskning med 1 500 platser sedan 1995.

• I år är 3 411 ungdomar förstahands-sökande vilket är en ökning med fyra procent jämfört med i fjol.

• Bottennoteringen var 2001 då bara 2 912 sökte omvårdnadsprogrammet i gymnasiet.

Källa: Kommunaktuellt