Undersköterskor och vårdbiträden är ofta ensamma med svåra upplevelser och dilemman. Ibland kanske den egna gruppen kan fungera som en ventil för samtal under kafferaster eller lunchpauser, men behovet av en trygg handledning är stort. Just nu utbildar sig ett femtontal undersköterskor till barfotahandledare i Skåne. Kursen som löper över två terminer, med ett tiotal träffar, arrangeras av Kommunförbundet i Skåne.

Deltagarna har handplockats av sina kommuner för sin långa erfarenhet och goda vitsord.

Alla har de gemensamt att de då och då fungerar som informella ledare i sina arbetsgrupper; när någon arbetskamrat ställs inför svåra situationer med vårdtagare eller anhöriga blir det naturligt för dem att stötta och ge råd.

Under träffarna som leds av forskare i socialt arbete och vårdvetenskap blir det också många diskussioner om hur man ska göra för att få en arbetsgrupp att fungera bra. Det är tänkt att barfotahandledarna så småningom ska kunna fungera som diskussionsledare i regelbundna gruppsamtal på sina arbetsplatser.

Lena Tapper är undersköterska i Landskrona och gick kursen förra året.

— Det var en mycket lyckad utbildning. Det var ett tillfälle för oss att stanna upp och se att vi alla hade liknande erfarenheter av svårt sjuka patienter, pressade anhöriga, och ett arbete där allt färre ska göra allt mer. Det var också en möjlighet att utveckla vår förmåga att arbeta i grupp, att vara som ett verktyg för gruppen. Hur kan man göra för att öppna samtalet i en grupp? Lösningen på krisen i en grupp som inte fungerar finns i gruppen, det gäller bara att ta fram den kunskap som finns i gruppen. Och hur hanterar man en medarbetare som många kommer i konflikt med utan att den medarbetaren känner sig kränkt? undrar Lena Tapper.

Hon har jobbat inom vården i 28 år, tjänar 16 800 kronor i månaden, det är dåligt betalt och arbetssituationen är ohållbar.

— Jag förstår inte att när man jobbar med svårt sjuka cancerpatienter som jag gör, att man inte får regelbundna handledningssamtal med kurator, läkare, eller präst. Det borde vara schemalagt för alla som jobbar med svårt sjuka patienter att ha handledning.

— Det räcker inte att ta en kaffepaus med larmet påslaget när man just har fått uppleva något som gör att tårarna nästan rinner. Många tror att vi som jobbar i vård och omsorg är någon slags supermänniska, men vi jobbar med själen, och ibland gör det ont också för oss. Så det skulle behövas fler såna här utbildningar, säger Lena Tapper.

Fotnot: Du som vill veta mer om barfotahandledare i vården kan beställa rapporter och broschyrer från Siv Larsson, Kommunförbundet Skåne, tel: 046-719956, e-post:
siv.larsson@skane.komforb.se