— Jag var på arbetsförmedlingen i januari och fick reda på projektet där, berättar Lina Zabkar.

Hon blev intresserad och gjorde antagningsprovet.

— Jag klarade allt utom den fysiska delen.

Hon är inte ensam om det. De flesta kvinnor som söker till brandkåren klarar inte de fysiska kraven. Till skillnad från män har kvinnor ofta inte haft yrket i tankarna under särskilt lång tid. Därför kommer männen bättre förberedda inför antagningsprovet som pågår under sex timmar och innehåller praktiska och teoretiska delar.

Projektet innebär att de som blivit antagna projektanställs under två år. Vid åtta tillfällen får de chans att göra om de moment av antagningsprovet de inte klarade vid första försöket. Om de klarar alla moment blir de tillsvidareanställda brandmän.

I mars drog projektet i gång med en tio veckors introduktionskurs. Därefter varvas arbetsplatstjänstgöring med individuell utbildning. Varje projektdeltagare får en handledare och tillsammans bestämmer de vad den individuella delen ska innehålla. Den anpassas efter vad de behöver förbättra eller utveckla. Någon måste läsa in en kurs på gymnasiet, en annan behöver ta körkort.

Erling Johansson leder projektet och han är övertygad om att de kvinnor som antagits kommer att klara utbildningen och bli fullvärdiga brandmän.

— De gör samma tester och ska klara samma krav som de manliga brandmännen, säger han, det är inte fråga om att kvotera in kvinnor.

— Efter introduktionsutbildningen gör tjejerna arbetsplatstjänst på brandstationerna och då blir alla utbildade i att jobba tillsammans, säger Erling Johansson.

— Att anpassa verktyg, brandbilar och annat material efter kvinnor betyder också att män får en bättre arbetsmiljö. Tung utrustning är inte bra för någon.

Lina Zabkar är nöjd med sitt yrkesval. Att hon hamnar i en utpräglad manlig miljö bekymrar henne inte.

— Jag har inte tänkt så mycket på att det är ett manligt yrke, säger hon. Just nu är vi sex tjejer och fem killar som går introduktionsutbildningen så jag märker inte av det.