Tucuman ligger i norra Argentina. Flygresan från Cochabamba tar två och en halv timme med byte i Santa Cruz de la Sierra.

Tucuman är omgivet av vattenkrävande sockerrörsfält och citrusodlingar. Folk har varit vana vid att vattnet inte kostar något. Det franska företaget Vivendi tog över 1998. Även här höjdes taxorna och det slutade med att provinsen bröt kontraktet. Sedan dess har båda parter anklagat och processat mot varandra.

Människor står i kö utanför det statliga vattenbolaget för att betala sina räkningar. Taxan är som förr. På Vivendis tid kunde den fyrdubblas, berättar några i kön.

Statsåklagaren Benito Garzon håller på att förbereda en ny process mot Vivendi. Honom hittar jag i kommunhuset. Hans fönster vetter mot torget där de offentligt anställda brukar protestera mot uteblivna löner. Ekonomin är så dålig att staden måste betala lönerna portionsvis och inte hela summan på en gång.

— De brukar komma först vid tiotiden, konstaterar han om demonstranterna och låter fönstret vara öppet en stund.

Han berättar att på Vivendis tid, när det var som varmast, kom det gyttja ur rören. Vattnet var inte ens drickbart. Rören var så dåliga att Vivendi behövde investera omedelbart. Därför höjde företaget taxan.

Precis som i Cochabamba har det statliga företaget urusel ekonomi och han avslöjar att politikerna diskuterar att lägga ut åtminstone företagsledningen på ett nytt privat företag.

— Framför till EU att de borde ha bättre kontroll på de här företagen och vad de håller på med, vädjar han.