Hon är personlig assistent och sitter tillsammans med två andra unga arbetskamrater, Jonas Håkansson och Simeon Silfver på scenen i ett rum på bokmässan i Göteborg.

— Jag har tänkt mycket på vad min roll som personlig assistent innebär, fortsätter Emma. Kan jag bli för mycket mamma? För mycket vän? Vad krävs av mig?

De tre ingår i ett projekt lett av entusiasten Tina Lindenmalm, bibliotekarie som ser samtal om böcker, läsande av skönlitteratur och eget skrivande som ett bra sätt att fundera över sin yrkesroll — och utvecklas i den. Detta kombineras med professionell handledning av samtalen.

— Alla böcker vi läst har gått ut på att hitta sammanhang med yrkesrollen, berättar Jonas, som tycker att han blivit en mer ödmjuk person med större förståelse genom böckerna. Han har även fått mer styrka och stabilitet. Självkänslan i yrket har ökat, säger han. Många ser personlig assistent som ett genomgångsyrke. De har inte hittat den tryggheten.

— Det är ett väldigt ensamt yrke. Att få skriva ner sina upplevelser och sen få prata med andra har varit jättebra, säger Simon.

Emma läser en text hon skrivit om en stund med total lycka i arbetet. Att få berätta allt roligt som händer är också viktigt, säger hon.

Om några veckor kommer de tre ut med en egen bok om personlig assistans som de kallar ”Att skapligt få veta”. (red Tone Engen, utgiven av Läsrörelsen)

Nu är vi inte längre tre assistenter med tre års erfarenhet. Vi känner oss som vi arbetat i minst 50 år, skrattar de.