Prognosen efter de första konferenserna var en knapp majoritet för att behålla nuvarande avtal. Och prognosen håller i sig.

De som vill behålla nuvarande avtal är rädda för att göra medlemmarna besvikna om avtalet sägs upp.
— Det blir förväntningar på stora löneökningar om avtalet sägs upp och vi ska förhandla om ett nytt. Då nöjer sig inte medlemmarna med några hundralappar extra. De hoppas på mer, säger Anette Almgren som är sektionsordförande i Knivsta.

Ett annat argument för henne och många andra är att det är kort om tid innan nuvarande avtal löper ut våren 2004.

Förhandlingarna om ett nytt avtal ska enligt planerna inledas nästa höst. Om avtalet istället sägs upp nu är det stor risk att förhandlingarna inte är klara till nästa höst då de nya förhandlingarna ska dra igång.

Och det finns risk för att arbetsgivarna inte går med på ett 1-årigt avtal. Då blir Kommunal först ut på plan med ett avtal som kanske ska gälla i två eller tre år.

När de andra förbunden sedan ska förhandla om sina avtal vet de vad Kommunal har fått och kan använda det som golv för sina krav. Och då har kommunalarna återigen fått minst. Därför är det bättre att vänta så att Kommunal får förhandla sist.

Nuvarande avtal ger minst 3,5 procent i löneökningar nästa år. Sägs det upp finns inga garantier om höjda löner. Då börjar diskussionen om från noll. Sägs avtalet upp gäller detta även pensionsbestämmelser och annat, inte bara villkoren för löner.

Därför tycker en knapp majoritet att det är bättre att satsa ordentligt i de lokala förhandlingarna i kommuner och landsting nästa år.

Detta ska ske med stöd från Kommunal centralt. Målet ska vara att trots fredsplikten som då gäller få ut mer än miniminivån på 3,5 procent i avtalet.

De som vill säga upp avtalet tror inte att kommunerna går med på att betala ut mer än vad de måste.

Kommunal ska därför visa att det är en kamporganisation. Medlemmarna har fått minst av alla i löneökningar under åren 2000-2001. Prognosen för år 2002 visar samma sak.

Om förbundet inte tar striden nu kommer medlemmarna att tappa förtroendet för Kommunal.
Många resonerar som Sören Tillman i Västerås.

— Det finns inga hinder. Bara möjligheter, säger han.

Politikernas löften i valrörelsen, bristen på personal, opinionens stöd för jämlika löner är andra argument för att säga upp avtalet.

Många säger att det är nu eller aldrig. Om ett år är det risk för att samhällsekonomin är sämre. Och då kan det finnas ett ännu större motstånd mot löneökningar därför att Sverige ska klara medlemskapet i EMU.

Totalt är det 28 regionala avtalskonferenser som genomförs. Där får alla sektionsordföranden chansen att diskutera för- och nackdelar med att säga upp avtalet. Åtta konferenser återstår när detta skrives.

Bland sektionerna finns det hitintills en majoritet för att behålla nuvarande avtal i Södermanland, Gotland, Skåne, Jönköping, Skaraborg, Uppsala, Väst, Örebro och Östergötland.

En majoritet för att säga upp avtalet finns hitintills i Kalmar, Kronoberg, Stockholm, Älvsborg, Värmland, Halland, Dalarna och Västmanland.

I Blekinge och Västernorrland väger det jämt.
De som ännu inte har fått säga sitt är Gävleborg, Jämtland, Västerbotten, Norrbotten, en tredjedel av sektionerna i Stockholm och Skåne samt två tredjedelar av sektionerna i Väst.

Den 22 oktober ska Kommunals förbundsstyrelse ta beslutet om avtalet ska sägas upp eller inte.