Under oktober månad genomförs 28 regionala avtalskonferenser. Där får samtliga sektionsordföranden i Kommunal chansen att diskutera för- och nackdelar med att säga upp nuvarande avtal. Det sker i så fall ett år tidigare än när det annars skulle ha upphört att gälla.

När detta skrivs har bara en fjärdedel av dessa konferenser genomförts. Och uppfattningarna går isär om krav och möjligheter.

En majoritet av sektionerna i Kalmar och Kronoberg vill säga upp nuvarande avtal och begära nya förhandlingar om nästa års löneökningar.

De flesta av sektionerna i Södermanland, Gotland och Skåne vill inte säga upp avtalet.

I Blekinge och Västernorrland väger det jämt. Där är hälften för och hälften emot att säga upp avtalet.

Kommunalarbetaren bevakade konferenserna i Blekinge och Kalmar. Deltagarna fick ta del av statistiken som visar att Kommunal har fått minst i löneökningar under åren 2000-2001. Prognosen för år 2002 visar samma sak.

Förbundsledningens argument för och emot att säga upp avtalet presenterades:

Det som talar för nya förhandlingar är stödet från medlemmarna, vänsterpartiet och löften från socialdemokraterna innan valet. Troligen får Kommunal även stöd från kommunaltjänstemännen i SKTF samt de av medborgarna/brukarna som tror på jämställdhet. Brist på arbetskraft är ett annat argument för höjda löner.

Mot att säga upp avtalet talar att riksbanken kan höja räntan och att nya förhandlingar kan försvåra ett inträde i EMU. Andra LO-förbund kan kritisera Kommunal eftersom de inte vill avstå löneutrymme till kommunalarna.

Medborgare/brukare och politiker som är rädda att Kommunals krav innebär höjda skatter kan också kritisera beslutet.

Kommunernas dåliga ekonomi talar också emot nya förhandlingar.

Sektionsordförandena i Blekinge var överens om att avtalet inte gav vad de hoppats på.

— Jag blir förbannad och besviken när jag tar del av statistiken. Nu ska Kommunal visa vad det går för. Jag tror vi har allmänheten med oss. Vi har tagit vårt samhällsansvar så det räcker, sa Elisabeth Nilsson från sektion 4 i Karlshamn.

Ing-Mari Holtne från sektion 2 i Olofström var mer tveksam.

— Vi vet vad vi har men inte vad vi får om vi förhandlar på nytt. Chansen att vi ska få mer i Olofström är minimal eftersom kommunen är med i kommunakuten och måste hålla budgeten, sa hon.

Andra i Blekinge tvivlar också på socialdemokraternas vallöften. Göran Persson lovade aldrig uttryckligen mer pengar till vård och omsorg. Och inte att dessa pengar i så fall ska öronmärkas för att höja kommunalarnas löner.

Gunvor Karlsson, sektion 11 i Karlskrona, var rädd för att Kommunal ska göra medlemmarna besvikna på nytt om avtalet sägs upp.

— Våra medlemmar vill ha 1500-2000 kronor mer i månaden. Får vi bara några hundralappar mer kommer de att känna det som ett misslyckande även om vi som förhandlar såg det som en framgång, sa hon.

I Kalmar trodde Ronny Erixon från sektion 6 att medlemmarna är mer villiga att säga upp avtalet än de fackliga företrädarna. Fast han tillhör dem som vill ha ett nytt avtal.

— Om inte vi kommunalare fanns kunde de andra yrkesgrupperna stanna hemma och ta hand om sina barn och gamla. Det finns 1 miljon människor som skulle tjäna på att vi fick högre löner, vi själva och de som är gifta med oss. Därför borde det inte vara svårt att få stöd för våra krav, sa han.

Ulf Karlsson, ombudsman i avdelningen, tillhörde dem som hellre ser att Kommunal behåller nuvarande avtal.

Han vill istället att förbundet satsar på att nästa år ge de lokala förhandlarna allt stöd för att få ut mer än de 3,5 procent i löneökningar som avtalet ger rätt till.

Den 22 oktober ska Kommunals förbundsstyrelse ta beslutet om avtalet ska sägas upp eller inte.