Jag tycker att jag får många brev med ungefär samma innehåll som i ditt brev: ”Jag fixar allt och min man gör inget.”

Du skriver att du inte orkar med honom längre, men det kanske också är så att han inte orkar med ditt tempo. Ju aktivare du är, desto mer passiv blir han. Hur kommer det sig att du en gång tagit på dig allt ansvar som har med hem, barn och ert gemensamma liv att göra?
Det är inte lätt att bryta ett invant mönster för någon i familjen, men det bör vara möjligt om du ger din man (och i viss mån barnen) möjlighet att vara ”fixare” på sitt sätt utan att gå in och ändra eller klaga på hur det utförs. Viktigast är dock att du inte bara i ord säger att du inte orkar vara ”fixaren” längre, utan också i handling visar att du menar vad du säger.