Hon hade rätt därför att familjen hade sagt till henne att det var otänkbart att hon skulle gifta sig med en svensk. Men hennes släkt lever enligt traditioner där det är familjen som bestämmer vem man ska gifta sig med oavsett var man bor och oavsett om det finns ett eller flera folkslag att välja bland. Därför hade Fadime knappast fått gifta sig med vem hon ville även om hon hade valt en kurd.

Ingen ska förneka att det är en del av kulturen i hela Mellanöstern och säkert på många andra ställen att äldre släktingar starkt kontrollerar ungdomarnas liv. Flickor är de vars frihet begränsas mest av det här. Men även pojkar drabbas. Bakgrunden är att det alltid har varit viktigt att ha en stor släkt med stark sammanhållning för att klara sig. Det viktigaste för att skapa dessa stora släkter är vem som gifter sig med vem. Antingen gifter sig ungdomarna planerat inom släkten och då stärks sammanhållningen eller så arrangeras äktenskap med en annan släkt som man behöver knyta band till. Det finns alltså ingen frihet för människor att välja en partner. Bara det att barnen kräver att välja vem de ska gifta sig med hotar faderns ställning. Det visar att han inte är en stark karl som kan kontrollera sin familj. Nu finns naturligtvis i hela Mellanöstern och bland människor med rötter där, de som har moderna värderingar och ger ungdomarna sin frihet. Men den förtryckande kulturen är fortfarande utbredd.

Det naturliga straffet för en flicka som lämnar föräldrahemmet med en man som familjen inte har godkänt är döden. Men inte att alla flickor som gör så straffas med döden. Det vanliga är att de förskjuts och betraktas som döda av sin familj.

Fadimes pappa var hårdare än så, han krävde att inte behöva se henne i samma stad. Men om hon hade hållit sig från Uppsala och accepterat att vara död för sin släkt så kunde hon ha fått leva. Fadime var stark och krävde att släktingarna skulle acceptera henne trots att hon vägrade leva det liv som de ville tvinga på henne. Men hon var också svag. Hon klarade inte av att bryta kontakten med sin mamma, småsystrar och kusiner.

Om man vill göra någonting för invandrarflickor som förtrycks av sina familjer så räcker det inte att skydda dem från familjen. Vad vi kan göra för dem är att få familjerna att förstå att de inte tappar i anseende om de låter de vuxna döttrarna leva det liv de vill. Det ansvaret vilar främst på de grupper dessa familjer tillhör och umgås i. Vad dessa föräldrar rättar sig efter är vad deras landsmän anser om familjen. Det är alltså de moderna, progressiva, landsmännen som har makten att göra någonting åt förtrycket. Men bland dem tar allt för få sitt ansvar. De värsta hycklarna är de som i smyg ger döttrarna frihet men inte råder andra att öppet göra samma sak för sina döttrar.

Nalin Pekgul kom till Sverige när hon var 13. I dag sitter hon i riksdagen för socialdemokraterna.

Kommunalarbetaren nr 4/2002