Det här är en långsam och lite gammaldags romantisk komedi. Är det ödet eller vi själva som bestämmer hur våra liv ska bli och vilka vi ska gifta oss med? Ja, vem vet. Ödet har i alla fall bestämt att såna här filmer måste innehålla åtminstone en av följande ingredienser: Romantisk skridskoåkning i Central Park i New York. Lyckligt slut. Samt sån där konstig filmsnö som inte smälter på marken.
De ursnygga huvudpersonerna måste dessutom ha en bästa vän som är mycket fulare än dem, men ändå ”lite skönt knäppa liksom”.
”Om ödet får bestämma” har några roliga repliker. Men på det hela taget är allt för sockersött för att man ska bli berörd, om man nu inte är alldeles nyförälskad själv. Men då är ju allt underbart…
